Handlare 3
Handlare 3
En text om handlare 3.
Lite mer text om handlare 3.
”Inga problem”. Det svaret brukar kunderna få när de kommer in på Guldhedens skomakeri och nyckelservice för att be Youssef om hjälp. Han fixar det mesta. Allt från att limma skosulor och byta klockbatteri till att slipa nycklar och ta hand om kemtvätten.
− Om något är trasigt brukar jag kunna laga det. Det vet mina kunder här i området, de känner mig, och så berättar de det för andra som de träffar, säger Youssef.
Ganska nyligen fick han i uppdrag att laga en metallampa som hade gått sönder. Åt andra kunder har han fått sy ihop slitna båtkapell. Dessutom bygger han ortopediska skor.
− Ja, jag gör lite allt möjligt. Jag älskar hantverket och det viktigaste är att kunden blir nöjd, konstaterar han.
I gamla hemlandet Syrien var Youssef svetsare. Tanken var att fortsätta med det i Sverige, men i stället fick han jobb hos sin systers man som har skomakeri och nyckelservice i Lerum.
När han sedan fick möjligheten att ta över skomakeriet på Doktor Fries Torg var Youssef redo att bli sin egen. Nu har han varit på torget i 14 år och har gott om stamkunder.
− Det här är ett lugnt område där alla känner varandra. Vi är lite som en familj, säger han.
Barndomen tillbringade Nicklas i mormors kök. Han bakade allt från fyllda kransar till småkakor och visste redan då att han skulle bli bagare. Nu har han drivit Nöjds konditori på Brunnsbotorget i mer än 20 år. ”Här kommer jag stanna tills pensionen”, säger han.
Även om Nöjds konditori går att hitta på flera håll i stan, är det på Brunnsbotorget som verksamheten har sitt hjärta. Det är här brödet bakas och tårtorna garneras. Och det är här Nicklas befinner sig ”99 procent av arbetstiden, sju dagar i veckan”, som han själv säger.
En vanlig dag börjar klockan fem på morgonen. Han hjälper till i bageriet, kallskänken och i princip överallt där det behövs en hand. Sedan väntar kontorsarbete.
– Om någon frågar mig vad som är roligast med mitt jobb, så svarar jag i alla fall inte kontorsarbete. Nej, helst är jag i bageriet, säger Nicklas och skrattar.
För de personer som kände honom under uppväxten i Smålandsstenar kom hans yrkesval knappast som en överraskning. Allra minst för mormor, vars ugn Nicklas flitigt använde minst någon gång varje vecka. Inte heller för mamma, som tidigt såg sonens passion.
– Mamma har sagt att hon aldrig hört talas om något annat barn som slitit ut två leksaksspisar i tidig ålder, säger han.
På frågan om han har någon favorit i Nöjds sortiment är svaret den populära Karuselltårtan.
– Den är skapad av förre ägaren Rune Nöjd och är vårt signum. Den säljer alltid bra!
Som andra generationens krögare på Kortedala Torg är Lena väl bekant med många av restaurangens gäster. Sedan föräldrarna pensionerade sig är det hon och hennes syskon som driver Torgkrogen Kowloon ihop. ”Vi är ett bra team”, säger hon.
I skolåldern ville Lena bli advokat. Men hon insåg snart att teoretiska studier inte var hennes grej. Så när föräldrarna uppmuntrade henne att efter gymnasiet testa saker hon själv ville göra, var det ändå i Göteborgs restaurangvärld hon hamnade.
– Det är hårt arbete. Men jag älskar den här branschen – och att vara sin egen på Kortedala Torg är betydligt bättre än att jobba på Avenyn, som jag gjorde i 20-årsåldern, säger Lena.
I Kortedala är stämningen familjär och Torgkrogen har ”världens bästa gäster.”
– Jag gillar det sociala och här finns en särskild gemenskap, säger Lena.
Dessutom drivs hon av tanken på att ge något tillbaka till sina föräldrar. De som startade restaurangen för tre decennier sedan och som kämpat för att ge familjen ett bra liv.
– De jobbade och sparade ihop pengar för att kunna öppna den här krogen. Allt för att vi skulle få mat på bordet och ha kläder till skolan, berättar Lena.
Därför kändes det viktigt att ge föräldrarnas livsverk en chans att leva vidare.
– Vi har haft upp- och nedgångar. Men att vi 2010 flyttade till den här lokalen var ett lyft.
På Meeting Plays finns något för alla. Oavsett vem du är eller vilken konstnärlig uttrycksform du föredrar. För Åsa och Amina handlar det om att överbrygga gränser. De vet av erfarenhet att konst och kultur är en kraft som får människor att mötas.
Mitt på Vårväderstorget ligger en kulturmötesplats med scen och ateljé. Här finns gott om aktiviteter. Flera dagar i veckan. Allt från forumteater, spelmanslag och kulturklubb för barn till konstprojekt för ungdomar, workout för kvinnor och en årlig, rätt spektakulär figurparad.
– Vi har låga trösklar. Alla kan delta och behövs på olika sätt. När vi bygger till figurparaden kan man till exempel vara med och ordna mat så att andra orkar jobba, säger Åsa.
Hon var med och grundade Meeting Plays för ungefär tio år sedan. Då arbetade hon som skådespelare, men ville hitta fler sätt att bidra till samhället med sina kunskaper.
– Jag har alltid velat göra nytta och teater är ett bra förändringsverktyg, säger Åsa.
Amina bor i Biskopsgården och är engagerad i verksamheten sedan flera år tillbaka. Det var teatern som lockade, trots att hon inte hade någon erfarenhet.
– Numera jobbar jag här, men det känns mer som en hobby än ett jobb, säger hon.
Meeting Plays flyttade till den nuvarande lokalen i början av 2023. Åsa och Amina berättar att det är en dröm som har gått i uppfyllelse.
– Vår förra lokal var i en källare utan toa och vatten. Den här är något helt annat.
Hela Karims uppväxt i Egypten präglades av föräldrarnas restaurang och familjens juice- och glassfabrik. Att han gått i deras fotspår och driver Barista café på Kortedala Torg är kanske inte så förvånande. ”Jag kan inte tänka mig att göra något annat”, säger han.
Förr låg här en blomsterbutik. Dessförinnan en bank. Sedan några år tillbaka är det Karim och hans personal som serverar kaffe, våfflor, sallader, smoothies och annat gott i lokalen.
– Vi har ett bra läge på hörnet ut mot torget. Det är mycket folk som rör sig här, säger han.
De flesta av kunderna bor eller jobbar i området. Men ibland kommer gäster från andra ställen i Göteborg. Det har nämligen visat sig att Karims populära våfflor har börjat bli en snackis över hela stan. Receptet är så hemligt att inte ens alla i personalen känner till det.
– Det är bara jag och en person till som har receptet. Om ingen av oss kan vara här en dag, förbereder jag smeten i påsar så att det går att grädda våfflor ändå, säger Karim.
Fast oftast är han på plats. Han har alltid fullt upp. Och det han gör – det gör han med kärlek. Allt från den berömda våffelsmeten till kaféets egenhändigt byggda inredning.
– Egentligen driver jag kaféet för min familjs skull, för mina barn. Men man måste älska det man gör, och det är den här branschen jag har erfarenhet av. Det är det här jag vill.
Fadhel är säker på sin sak. Det bästa med Bergsjön Centrum är människorna. ”De skapar en otroligt god atmosfär och bidrar till den positiva känsla jag får när jag kommer till jobbet”, säger han.
I början sålde Fadhel främst kontantkort. Men under det tiotal år som gått sedan han startade Mobilcenter har utbudet både vuxit och breddats. Numera får kunderna även hjälp med sådant som att laga spruckna mobilskärmar och hitta tillbehör som mobilskal och laddare.
Nyligen valde Fadhel att utöka sortimentet ytterligare – med leksaker.
– Vi ville ge våra kunder möjligheten att köpa leksaker till ett bra pris. Det är något som det inte säljs så mycket av i Bergsjön, så vi tänkte att det skulle kunna vara uppskattat, säger han.
Att Fadhel driver just Mobilcenter är ingen slump. Teknikintresset hade han redan som barn.
– När jag var liten ville jag jobba med något inom teknologi och den tekniska utvecklingen. Att vara en del av det känns spännande, säger han och konstaterar att han trivs med livet i sin butik:
– Jag tycker om mitt jobb och gemenskapen jag har med mina kunder.
Redan på frisörskolan lärde de känna varandra. Nu har Kicki och Sladi haft salongen i Olskroken ihop i snart 30 år. Här har de sett kunder växa upp och få egna barn – som också behöver klippas. ”99 procent av våra kunder är stammisar”, säger Sladi.
För Kicki var yrkesvalet självklart. Hon var tjejen som själv var kortklippt i skolåldern, men som alltid flätade och grejade med kompisarnas hår.
– Jag har inget minne av att jag någonsin velat bli något annat än frisör, säger hon.
Sladi var däremot inte lika övertygad. Frisörutbildningen handlade mer om att få ett yrke, flytta hemifrån och börja jobba. Det var först under praktiken hon insåg hur kul det var.
– Jag tyckte att det var skitroligt. Det gör jag fortfarande. Jag älskar det sociala, alla relationer och att få göra människor glada. Man får så mycket tillbaka, säger hon.
Kicki håller med. Även om det ibland är tuffa tider – pandemiåren var en prövning – väger det positiva alltid över. Hon konstaterar att ”någon måndagsångest har vi inte här”.
– Jag har sagt till mina söner att de ska försöka få ett jobb som är lika roligt som jag tycker att mitt är, säger Kicki.
Intresset för hår, trender och nyheter har också hållit i sig genom åren.
– Vi är nyfikna och brukar åka iväg för att få inspiration, gå på visningar och träffa andra frisörer. Ibland är vi på den stora hårmässan i London. Det ger alltid en boost, säger Sladi.
Viktigast är att alla känner sig välkomna. Både nyfikna nybörjare och vana stammisar. Det tycker Izabelle, platsansvarig för Nordic Wellness expressgym på Kortedala Torg. ”Här finns ett bra basutbud. Det ska vara lätt att gå hit och träna”, säger hon.
Hela idén med ett expressgym är tillgängligheten. Som på Kortedala Torg, där mycket folk passerar och gymmet har öppet hela dagen. Redan klockan fem på morgonen kan Nordic Wellness medlemmar komma hit för att gå på löpband, använda maskiner och lyfta vikter.
– Vi har bemanning kvällstid. På måndagar är det jag som är på plats. Resten av tiden är jag på Dagjämningsgatan, där vi har lite fler maskiner, gruppträning och bastu, säger hon.
För Izabelle är träningen en självklar del av vardagen. Så ofta hon kan, åker hon tidigare till jobbet för att hinna med ett träningspass innan arbetsdagen börjar.
Men när hon var yngre var det bara simning som gällde. Fjäril var favoritsimsättet och satsningen ledde bland annat till att hon tävlade i svenska ungdomsmästerskapen.
– Jag tränade sex dagar i veckan, två och en halv timme varje gång. När jag skulle börja på gymnasiet blev jag tvungen att välja, skola eller simning, och då valde jag skolan, säger hon.
Numera tränar Izabelle främst för att må bra.
– Det handlar om välmående. Får jag inte röra på mig påverkas både sömnen och humöret.
Kanelbulle med en twist eller baguetter bakade på franskt vis. Som bagare och konditor gillar Maher att mixa det bästa av världar. Nu hoppas han att kunderna i Tuve ska känna att de har fått ett riktigt bageri på torget. ”Det ska vara kvalitet – och lite lyx”, säger han.
När Maher öppnade Premiumbageriet på Tuve Torg valde han att satsa fullt ut. Först höll han stängt i flera månader för att bygga om och fräscha upp.
− Jag har ändrat det mesta. Inte mycket ser ut som förut, säger han.
Bakom sig har Maher en gedigen karriär. Han är från Syrien, men har jobbat i kök och bageri på femstjärniga hotell i länder som Egypten och Maldiverna. Under flera år drev han cateringföretag i Dubai.
Till Sverige flyttade han 2016.
− Då hade kriget i Syrien börjat påverka mitt liv som företagare i Dubai. Min fru och jag bestämde oss för att leta efter något bättre. Vi fastnade för Göteborg, berättar Maher.
Han lyckades snabbt fixa jobb på ett bageri i Eriksberg. Där fick han lära sig den svenska fika-kulturen och att baka vetebullar med kanel och kardemumma. Och där fick han snart chansen att köpa lokalen och börja bygga upp Premiumbageriet.
− Det gick bra. Så bra att vi behövde ett större bageri. Här på Tuve Torg får vi plats med stora företagsbeställningar, säger Maher.
Här finns också utrymme att experimentera.
− Allt jag bakar utgår från svenska traditioner, men jag gillar att skapa nytt och lägga till en touch av kontinenten. Som till exempel våra semlor med pistage, kokos och cream cheese.
Fadhel är säker på sin sak. Det bästa med Bergsjön Centrum är människorna. ”De skapar en otroligt god atmosfär och bidrar till den positiva känsla jag får när jag kommer till jobbet”, säger han.
I början sålde Fadhel främst kontantkort. Men under det tiotal år som gått sedan han startade Mobilcenter har utbudet både vuxit och breddats. Numera får kunderna även hjälp med sådant som att laga spruckna mobilskärmar och hitta tillbehör som mobilskal och laddare.
Nyligen valde Fadhel att utöka sortimentet ytterligare – med leksaker.
– Vi ville ge våra kunder möjligheten att köpa leksaker till ett bra pris. Det är något som det inte säljs så mycket av i Bergsjön, så vi tänkte att det skulle kunna vara uppskattat, säger han.
Att Fadhel driver just Mobilcenter är ingen slump. Teknikintresset hade han redan som barn.
– När jag var liten ville jag jobba med något inom teknologi och den tekniska utvecklingen. Att vara en del av det känns spännande, säger han och konstaterar att han trivs med livet i sin butik:
– Jag tycker om mitt jobb och gemenskapen jag har med mina kunder.
Mohamed tog en ovanligt liten pizzeria i Hjällbo och gjorde den större och mer lönsam. Men det är inte det som gör honom mest stolt. Hans verkliga bedrift är den mötesplats han varje dag återskapar för områdets hundra nationaliteter.
Restaurangen var väldigt liten när han tog över den, bara 69 kvadrat, med kök och allt. Men Mohamed hade gett sig tusan på att ändå öka försäljningen.
– Jag hade mitt kontor i ett skåp i det bakre rummet, samma som vi hade arbetskläderna i. Jag stod upp, med bara ett hyllplan som bord, säger han.
Där i skåpet drog han upp sin plan. Det hjälpte förstås att han hade några års erfarenhet från olika svenska restaurangkök. Men också att han arbetat som revisor i sitt hemland och hade fyra års universitetsutbildning.
Han ökade antalet anställda från tre till fem, och skapade bestämda arbetsrutiner där alla blev som kuggar i ett maskineri. Och det fungerade.
– Vi fick så mycket kunder att folk stod och väntade på att få bord, de som kom för att hämta take-away fick armbåga sig igenom.
För sju år sedan utökade han ytan till mer än det dubbla. Men det som gör Mohamed mest stolt är något helt annat. Att folk känner igenom honom när han rör sig i området, och den respekt han idag bemöts med.
– Jag är stolt att ha kunder med så många olika nationaliteter och språk. Min pizzeria är inte bara ett matställe, den är viktig som mötesplats också, det förs en levande diskussion här inne. Det funkar att vi inte tillåter att folk skriker på varandra. Det är något jag hållit hårt på.
Nu som då kommer de flesta av pizzerians kunder från närområdet. De uppskattar att kunna välja mellan pizza, kebab, falafel, schawarma och grillad kyckling.
Men det finns också många kunder som kommer från långväga håll.
– De kommer för kycklingen. Det har varit restaurangens specialitet i 30 år.
Läs mer om Hjällbo Centrum och dess verksamheter på hemsidan.
Sedan Linnea var liten har hon haft en passion för böcker och litteratur. När det år 2015 öppnade sig en möjlighet som säljare på Akademibokhandeln i Olskroken, var hon därför snabb på att tacka ja. ”Nu har jag arbetat här i närmare sju år, det får väl ändå ses som ett kvitto på att jag trivs”.
– Jag älskar att läsa och har väl egentligen alltid gjort det. Det är svårt att välja en favoritgenre, men jag tycker mycket om historiska romaner. Det brukar bli en och annan deckare också.
Arbetsuppgifterna varierar, men om Linnea får välja så är hon gärna ute i butiken och träffar kunder. Att Linnea har valt rätt yrkesväg råder det inga tvivel om.
–Mina arbetsuppgifter varierar väldigt mycket, det är både administrativa uppgifter och mer praktiskt arbete. Det jag gillar bäst med yrket är kundkontakten. Att få tipsa om böcker eller vara behjälplig på andra sätt.
– Jag har arbetat här i snart sju år, det får väl ändå ses som ett kvitto på att jag trivs. Just Olskroken känns så familjärt också. Det är som en ministad i storstaden. Jag själv bor i Bagaregården som ligger ett stenkast härifrån, så jag känner mig väldigt hemma.
I 29 år har Babak Kött och Chark försett Gårdsten Centrum med kött av bästa kvalité till lägsta möjliga pris. Det här har varit ett mål sedan starten och verksamheten har vuxit så det knakar.
”När vi började I Gårdsten slutade nästan butiken här, vid mitt kontor, det var bara 70 kvadrat” berättar Babak. Sedan dess har verksamheten vuxit mycket, en del av butik som tillkom för 27 år sedan var från början bara ett lager. Idag arbetar 15 personer i verksamheten. Babak startade från början företaget med sin pappa som hade eget slakteri och en stor livsmedelsaffär i hemlandet Iran. År 1993 kom hans pappa på idén om att öppna butik i Sverige och redan ett år senare startade de sin verksamhet tillsammans.
Babak Kött och Chark styckar själva och levererar kött både till lyxrestauranger och butiker. Här erbjuds ett brett sortiment av kött, allt från lamm till vilt. Babaks egna favorit köttdetalj är en entrecote från Uruguay. Den här entrecoten får en mycket mör och god smak vid tillagning, vilket beror på det utmärkta fodret som korna idisslar. Köttet har även en fin marmorering vilket bidrar till smakupplevelsen.
Det märks att Babak trivs med det han gör och miljön han arbetar i upplever han som positiv. Enligt honom har det bara blivit bättre och bättre sedan han startade verksamheten. Han har många stamkunder som varit med sedan starten och även deras barn handlar hos honom idag. Babak upplever verkligen att stamkunderna stöttar och uppskattar hans verksamhet.
Även det dagliga arbetet upplever Babak som spännande och det sker väldigt olika saker varje dag: ”Det som är roligt med våra jobb är att det ena skiljer till det andra, det är inte alltid samma, det blir lite överraskningar. Det är kanske det som är drivkraften”, reflekterar Babak. ”Man vet inte vad som kan hända på en måndag, allt kan hända. Det gäller att alltid hitta nya lösningar, då går jobbet bättre”
För 20 år sedan fick Qixin ett samtal som ledde till ett jobb som kock i Sverige. Han flyttade hit och har sedan dess arbetat som kock i olika restauranger. Sedan sju år tillbaka driver han Brunnsbo sushi.
Det bästa med att ha en sushirestaurang är alla möten säger Qixin med ett stort leende på läpparna. Möten där jag ges möjligheten att tala och lära mig mer svenska. Även att göra det lilla extra när det gäller sushin. Själv är hans favoriter lax och inside out.
Ursprungligen kommer Qixin från södra Kina och stan Guang Xi som ligger väldigt nära Vietnam. På sin fritid lyssnar han gärna på musik och följer allt som visas om fotboll på TV.
Vare sig du suktar efter en nygräddad pizza, en hamburgare eller husmanskost så går det att ordna på Raffes Kök & Bar. Kvarterskrogen ligger på Tuve torg, och Bulent – som är en av delägarna, arbetar hårt för att skapa en restaurang med god mat, gemenskap och glädje.
– Man ska älska sitt jobb och göra det bästa för sina kunder. Det har alltid varit min vision. Jag har jobbat som kock i över 17 år, och lagar alltid mat med kärlek. Jag gillar variationen som kommer med jobbet. Ibland jobbar jag i baren, ibland i köket. Det är en härlig atmosfär att vistas i.
Lokalen på Tuve torg har tidigare varit en pizzeria. Bulent och hans kollegor tog över lokalen för fem år sedan och har strävat efter att ge både torget och lokalen ett lyft.
– Vi har ett helhetstänk när det kommer till restaurangen. Vi har skapat trivsamma lokaler och håller god kvalitet på maten. Vi lagar mycket hemlagat av bra råvaror.
– Vi har en kock som lagar husmanskost, kebaben är kvalitativa råvaror och kebabsåsen gör vi från grunden. Vi vill erbjuda det bästa för våra kunder och för Tuve som ort. Vi trivs bra här. Det är väldigt familjärt och det infinner sig en “alla känner alla”-känsla.
När du kliver in i restauranglokalen på Selma Lagerlöfs Torg möts du av fantastiska dofter och en värmande atmosfär. Franska Skafferiet är en fransk bistro som drivs av fransmannen Jeff och britten Charlie. För två och ett halvt år sedan år sedan fick Charlie ett telefonsamtal från Jeff med frågan om de inte skulle stata en restaurang tillsammans. Sedan dess har de träffats nästan varje dag och skapat magi i köket.
– Jag har alltid vetat att det är kock jag ska bli. Jag var nog bara fyra eller fem år när jag bestämde mig. Det var antingen kock eller sopbilschaufför. Det blev ju perfekt, nu får jag både laga mat och bära ut sopor, säger Jeff med en skämtsam ton.
– Jag var hemma ganska mycket själv som barn och lagade egen mat, det var så intresset växte. Jag har alltid tyckt om den franska kulturen och den typen av matlagning. Mina föräldrar öppnade ett hotell när jag var yngre. Där fick jag verkligen möjlighet att testa på yrket, sedan var jag fast, berättar Charlie.
På Franska Skafferiet kan du njuta av vällagade rätter med franska influenser. Jeff och Charlies vision med restaurangen har alltid varit tydlig.
– Alla ska kunna ha råd att äta god mat. Vi vill att alla ska kunna få känna matglädje. Vi ändrar menyerna hela tiden efter säsong och efter vilka råvaror som vi får in. Men det ska finnas något för alla, vare sig man vill slå sig ner med ett glas vin och en god ostbricka eller om man vill äta en trerätters meny, säger Jeff.
När du kliver in i den rymliga Second Hand-butiken på Kyrbytorget möts du av den glada och pratsamma medarbetaren Dessi. Hon har tidigare arbetat som servitris i restaurangbranschen. Efter en tid tröttnade hon på yrket. Sedan januari har hon varit anställd i Second Hand- butiken. ”Jag trivs med mitt jobb, och jag tror det märks”.
– Jag är en person som hela tiden måste utvecklas, jag tycker om att byta miljö och få testa på nya grejer. Här får jag göra massor av olika uppgifter, allt från att stå i kassa till att packa upp varor och hjälpa kunderna.
I butiken erbjuds allt från kläder, porslin, inredning och antikviteter. Det breda utbudet har onekligen satt butiken på kartan.
– Vissa åker flera mil för att besöka just vår butik, häromdagen hade vi kunder från Borås. Jag tror det handlar om att vi har ett så brett utbud. Det är roligt att butiken är så uppskattad, säger Dessi.
– Det viktigaste är att vara trevlig, folk ska känna sig välkomna och butiken ska vara välsorterad och se bra ut. Jag trivs med mitt jobb, och jag tror att det märks.
I snart 20 år har Kawan Ali drivit Kevins spelbutik på Friskväderstorget. Till sin hjälp har han brorssonen Rzgar Fatah. Tillsammans jobbar de hårt för att leverera bästa tänkbara service till de som bor i och omkring Biskopsgården.
– Kawan och jag är familj, vi har känt varandra i jättemånga år. År 2014 tog vi över butiken och vi har jobbat tillsammans nästan varje dag sedan dess, berättar Rzgar.
Kevins spelbutik agerar både post- och spelombud till flera stora leverantörer. I butiken finns även ett utbud av kioskvaror. En vanlig dag får de besök av närmare 200 personer.
– Ofta har vi mycket att göra. Kunderna uppskattar vår butik. Jag föredrar att stå i kassan och bemöta kunderna. Det är många av kunderna som bor här i området, även jag själv. Man känner till de flesta som kommer vilket är roligt, säger Kawan.
Kawan och Rzgar delar på ansvaret och hjälps åt så mycket som möjligt. Men butiken innebär hårt arbete på både vardagar och helger – under årets alla dagar.
– Vi är nästan aldrig lediga, här finns alltid att göra. Vi känner varandra väl och det fungerar bra. På helgerna stänger vi lite tidigare och då har vi ledigt på kvällarna. Annars kör vi på för fullt, förklarar Rzgar.
Jessica har alltid haft en längtan efter att få driva eget. Hon är utbildad florist, och tycker om mode och inredning. Efter en tids funderande sa hon upp sig från sitt dåvarande kontorsjobb, utan att egentligen veta vad nästa steg skulle bli. Numera driver hon Jejos Blommor, Inredening & Mode en blomsterbutik med inslag av kläder och heminredning.
– Sedan 2015 har jag drivit egen blomsteraffär, fast i en annan stadsdel. När jag fick nys om att en lokal stod ledig på Dr Fries Torg flyttade jag verksamheten hit.
–Här trivs jag bra, det är ett trevligt område och folk har varit väldigt välkomnande. Jag har några kunder som kommer varje dag, det är roligt. Jag är i princip alltid öppen för en liten pratstund.
Det råder inga tvivel om att Jessica är passionerad för sitt yrke. Sedan öppningen i november har hon ägnat nästan all sin vakna tid till att få verksamheten i rullning.
– En vanlig dag börjar med att jag åker till leverantören och köper in färska blommor och gör i ordning dom. Är det fint väder går mycket tid åt att ställa ut blommor utanför ingången. När jag egentligen ska vara ledig så sysslar jag med lite inköp och annat administrativt.
– Det blir inte så mycket tid över till fritid, men när jag väl är ledig så ägnar jag gärna tid i naturen med min hund Melker, han är ofta med mig i butiken. Vissa kunder kommer hit bara för att hälsa på honom, det är roligt.
Vad kännetecknar Göteborg om inte färska räkor och fisk? Emelie är butikschef på Fiskhuset på Selma Lagerlöfs torg. Hon är uppvuxen på Smögen och har jobbat med fisk sedan hon var liten. Idag är hon ett välkänt ansikte på torget.
– Jag började arbeta på Fiskhuset för tio år sedan, men verksamheten har funnits i drygt 40 år på torget. Under åren har vi skaffat oss en väldigt trogen kundkrets. Jag tycker om att få dela med mig av min kunskap, vi har ett väldigt brett utbud av färska varor.
Till Fiskhuset kan du komma för att köpa med dig färsk fisk och skaldjur, men det går lika bra att slå sig ner för en vällagad lunch.
– Vi har fantastiska kockar här, så det är många som kommer hit på lunchen. Under sommarmånaderna har vi en trevlig uteservering där man kan sitta. Menyn varierar, men det är alltid fina råvaror som kockarna jobbar med.
– Det bästa med att jobba här måste vara alla trevliga kunder som kommer. Jag har ju arbetat här länge, och då har man kunnat bygga fina kundrelationer. Det är både kunderna och kollegorna som gör jobbet så himla roligt.
Möt Lizette – den trevliga och sociala butiksägaren intill Rymdtorget i Bergsjön. Hon drivs av att få möta människor och har en bred kunskap av skönhetsprodukter. Är du ute efter hår, hudvårdsprodukter eller accessoarer så är det till Lizettes Accessories du ska gå.
– Det roligaste med mitt jobb är att få träffa människor. Många kommer hit för att få tips om bra hårvårdsprodukter, då kan jag bidra med kunskap.
Lizette tycker att det sociala utbytet är viktigt. Hon anser att man borde bli bättre på att stötta sina lokala handlare i Bergsjön.
– Jag vill vara det självklara valet för mina kunder. Många tvingas handla sina varor på internet. Jag försöker ha ett brett utbud av produkter så att de ska kunna komma till mig och handla istället.
Utöver sin roll som butiksägare så är Lizette utbildad undersköterska. Under helgerna arbetar hon på ett äldreboende.
–Jag försöker att jobba på äldreboendet så mycket som jag hinner. Det är roligt att få jobba med äldre, de är kloka och snälla människor. Det är ett fint utbyte man får.
Lizette ser ljust på framtiden, till sommaren har hon planer på att öppna ytterligare en butik i centrum.
– Förhoppningen är att kunna öppna i början av juli. Lizette Accessories kommer att vara kvar. I den nya butiken kommer jag att erbjuda afrikanska matvaror. Det finns en efterfrågan av sådana varor här, så jag ser mycket fram emot öppningen.
Att Marcus är en trogen ICA-medarbetare råder det inga tvivel om. Sommaren-99 klev han in som sommarjobbare. Efter några år som anställd fick Marcus möjlighet att bli ICA handlare. Sedan ett och ett halvt år tillbaka driver han ICA Supermarket i Gårdsten. Tillsammans med sina medarbetare arbetar han för att ge Gårdsten en trivsam livsmedelsbutik i toppklass.
– Gårdsten är ett mångkulturellt område med vacker omgivning och trevliga människor. Man har gjort ett fantastiskt trygghetsarbete här som man har lyckats ro i land. Det roligaste med att driva butiken är det sociala som kommer med det. Jag tycker om att få prata med kunderna och trivs med att ha mycket folk omkring mig.
Marcus drivs av att få utveckla och förbättra butiken. Han är mån om att lyssna på sina kunder och medarbetare.
– Man får snabb respons på om man gjort någonting bra, det är tydligt när man jobbar inom handel. Folk säger vad de tycker här. Jag gillar ärliga kunder, det är så man utvecklas. Både på ett personligt plan men också som butik.
–Dagarna i butiken kan se olika ut, men det är alltid mycket som händer. Senaste tiden har vi arbetat med att förnya och renovera butiken vilket uppskattas av kunder såväl som av medarbetare, det är jätteroligt.
Erkan är bagare och konditor, tillsammans med sin fru och dotter driver han bageriet Min Tårta på Friskväderstorget. Här bakas allt från tårtor, frukostbröd och kringlor. Erkan har alltid haft en passion för att baka. Han har varit bagare sedan 1988.
– Min Tårta är ett familjeföretag. Vi bakar tårtor, bakverk och frukostbröd. Hit kan man komma för att fika eller köpa med sig något gott hem. Vi gör även tårtor efter beställningar och tillfälle.
Erkan tycker om att få skapa och att vara kreativ. Han försöker alltid att leva upp till kundernas önskemål och bakar tårtor för olika tillfällen.
– Vi kan få beställningar på alla möjliga slags tårtor. Förr var det mer traditionella, klassiska tårtor som gällde. Nu ser vi att kunder hämtar inspiration från olika håll och tårtorna blir allt mer avancerade.
– Det är kul med utmaningar. Jag gillar att skapa och att få vara med under hela processen från idé till resultat. Man får lov att vara kreativ i detta yrket, det är det som är så roligt.
Sedan barnsben har Unal varit en del av restaurangbranschen. Mellan 1994 och 2008 drev familjen en pizzeria på Radiotorget i Frölunda. Unal och hans bror huserar nu återigen i lokalen på torget. Sedan ett år tillbaka driver de GIGIS Kök & Bar. Hit kommer du för att avnjuta god mat i gott sällskap.
– Vi erbjuder allt från pizza, pastarätter och sallader. Vi tillagar även goda kötträtter. Planksteken har kommit att bli väldigt populär, så den är ju lite extra rolig att tillaga.
GIGIS kök & Bar är den ultimata kvarterskrogen för människor i närområdet. Hit kommer man främst för den goda maten, men även för underhållning.
– På torsdagar kör vi quiz-kvällar. Vi vill att folk ska kunna komma hit med familj och vänner. Kanske ta en öl, käka något gott och bara njuta av en trevlig stund.
Unal och hans bror öppnade restaurangen för ett år sedan, en tid då pandemin härjade som värst.
– Det var inte det bästa tillfället att öppna restaurang, men vi är nöjda med vad vi lyckats åstadkomma. Nu ska vi börja satsa på lunchservering, det är vi väldigt positiva inför.
– Det bästa med att jobba här är gemenskapen. Man lär känna många runt omkring och det är en god stämning. Man kommer som man är liksom, som att komma hem till familjen.
På Café Candy välkomnas du av Sanaz och hennes medarbetare. Tillsammans bakar de fina tårtor och bakverk efter beställning. Här serveras även lunch från alla världens håll och kanter. Sanaz vill spegla mångfalden i Gårdsten och arbetar för att skapa en trygg och välkomnande miljö för alla.
– Vi tillagar lunch efter olika temaveckor med maträtter från olika kulturer. Det kan vara allt från persiska, indiska, italienska rätter. Även svensk husmanskost. I Gårdsten bor människor med olika ursprung. Våra kunder uppskattar att få komma hit och äta mat som de känner igen.
Att Sanaz hamnade i café och restaurangbranschen var inget planerat.
– Det bara blev så, men det blev ju bra. Jag både jobbar och bor i Gårdsten och trivs väldigt bra med det. Stämningen här är god, kunderna kan komma hit för en pratstund såväl som för en god lunch eller fika.
Det är tydligt att Sanaz är passionerad för sitt yrke.
– Man får vara kreativ i yrket och syssla med både bakning och matlagning. Jag har alltid haft ett brinnande intresse för att laga mat, dekorera och servera. Det roligaste är att få dekorera tårtor och andra bakverk. Det ska både smaka gott och vara fint för ögat.
Malak driver Rydholms frukt & grönt och är för många ett känt ansikte på Vårväderstorget. Hit kommer flera människor som bor i och omkring Biskopsgården för att handla utländska livsmedelsvaror och färska grönsaker. Malak trivs med rollen som företagare och ställer sig optimistisk till utmaningarna som kommer med att driva eget.
– Jag har ett roligt och spännande yrke. Man tvingas hela tiden att testa nya saker och utmana sig själv. Jag ser möjligheter i allt. Livet är en färskvara, det gäller att ta vara på det och vara öppen för nya saker.
Inne i butiken möts du av ett brett sortiment av livsmedelsvaror. Malak försöker att anpassa sina varor efter kundernas önskemål.
– Omkring Vårväderstorget bor människor från alla världens håll och kanter. Många vill ha varor från deras hemländer. Här kan du hitta livsmedel från olika länder och kulturer. Jag erbjuder varor från Balkan, Asien, Somalia och så vidare. Man ska känna sig som hemma när man kommer hit.
Christine är fastighetsmäklaren som efter åtta år i branschen beslutade att öppna begravningsbyrån Heaven & Juridik på Tuve torg. Här hjälper hon och hennes kollegor människor i sorg. I samma lokal bedriver även Christine mäklarbyrån Hemma fastighetsförmedling. ”Jobbar man som mäklare så inser man att en begravningsbyrå inte är så långt bort, därför har jag valt att låta verksamheterna komma närmare varandra”.
– Begravningsbyrån och mäklarbyrån är två skilda verksamheter som drivs under samma tak. Jag såg att det fanns ett behov av en mäklarbyrå här i Tuve. Faktum är att de båda branscherna går lite hand i hand. Det är exempelvis vanligt att man behöver sälja ett dödsbo när någon anhörig har gått bort.
Vare sig det handlar om att ordna med testamenten, planering av en begravning eller försäljning av ett dödsbo så finns Christine och hennes medarbetare där som en trygg hand att hålla i och en stadig vägg att luta sig emot.
– Vi som jobbar här har olika kompetenser och är lösningsfokuserade. Vi vill finnas där hela vägen och skapa helhetslösningar.
– Att arbeta på en begravningsbyrå är enligt mig det finaste man kan göra. Det finns liksom ingen ytlighet. Man får hela tiden möta nya människor och bevittna den genuina kärlek som människor har och har haft för varandra. Vi är tacksamma över att få kunna vara ett stöd när en annan människa har det svårt.
I Axelhuset på Axel Dahlströms torg hittar du fritidsgården Axel, en trygg och välkomnande plats för högstadieungdomar. Här arbetar fritidsassistenterna Ronny och Karin. På kvällarna fylls fritidsgården av ungdomar, som kommer för att skapa och delta i aktiviteter, plugga eller för att hänga med kompisar.
– Fritidsgården Axel är väldigt öppen på så vis att ungdomarna kan komma hit och bara vara. Det finns inga krav och man behöver inte ha någon plan, man kommer som man är, säger Ronny
Filmkvällar, bakning, utflykter, pingis och anordning av discon för yngre barn är exempel på aktiviteter som ungdomarna skapar och deltar i.
– Ungdomarna här är engagerade och påhittiga. Vi försöker att uppmuntra alla idéer och förslag de kommer med. Det är viktigt att visa att ingenting är omöjligt, säger Karin.
Både Ronny och Karin har flera års erfarenhet av att arbeta med ungdomar. När jag frågar vad det bästa med att arbeta som fritidsassistent är, svarar de entydigt.
– Ungdomarna. Glädjen man får av att se dem växa, våga och utvecklas. Den är oslagbar. Det finns ingen bättre jobb än detta. Man märker knappt av att man själv blir äldre, jobbet gör att man håller sig ung.
På Kyrkbytorget har biblioteket funnits sedan torget byggdes, 1956. Hit kommer människor från alla bakgrunder och i alla åldrar. Biblioteket är mångas vardagsrum. Hit kan man till och med komma utanför de vanliga öppettiderna, tack vare något som heter ”Meröppet”. Är man över 18 år och har bibliotekskort kan man få en särskild behörighet och få tillgång till biblioteket alla dagar 9-21!
Här arbetar Emelie och Ulrika. De ser båda att biblioteken alltmer fyller en samhällsviktig funktion.
– Människor vänder sig hit för att få hjälp med allt möjligt utöver att få boktips; det kan handla om hjälp med att ladda ner en app i mobilen eller att hitta rätt blankett från en myndighet.
Ulrika har arbetat här i 20 år men som bibliotekarie längre än så. Hon fick upp ögonen för yrket när hon arbetade som vårdbiträde och såg hur patienterna levde upp när sjukhusets bibliotekarie levererade beställda böcker.
– Böckerna tillförde en annan dimension i deras tillvaro. Jag lockades verkligen av detta sätt att arbeta med människor och har inte ångrat yrkesvalet en sekund, säger Ulrika.
Radiotorget var det första torget i Europa som byggdes utanför stadskärnan. En hel del har hänt sedan 50-talet då torget kom till och en fiskaffär har alltid funnits här. Ingmar och Göran tog över verksamheten 1978 och sedan dess har de försett sina kunder med färsk fisk och numera även med blommor, ost och frukt & grönt. De är kompisar sedan femårsåldern och kanske är det hemligheten bakom ett så långt samarbete.
– Vi följer våra kunder i både glädje och sorg och har sett barn bli vuxna och få egna barn under våra år här. Det blir något mycket större än ett jobb, säger Ingmar.
Trots att både Göran och Ingmar närmar sig pensionsåldern finns det inga planer på att takta av. Så länge hälsan finns där lockar kunderna mer än pensionen.
– Det här är en gemytlig butik och vi märker att våra kunder trivs här. Vårt motto har alltid varit ”Är du nöjd så berätta för andra och är du inte nöjd så tala om det för oss”.
Ett motto som bevisligen fungerar!
Maria är butiksansvarig på Lindra på Wieselgrensplatsen, en butik vars överskott går direkt till biståndshjälp.
Här har hon arbetat sedan 2018 och trivs bra. Till sin hjälp i butiken har hon Fadia. Maria brinner för bistånd och har tidigare arbetat som volontär i många olika sammanhang.
– Det är bra tryck i butiken och på våra sociala medier som Instragram till exempel. Kunderna är allt från kostnadsmedvetna människor till unga som letar efter vintagekläder.
Lindra har blivit något av en knutpunkt för de äldre boende i omgivningarna, här kan de få ett socialt sammanhang. Om Maria får välja tre skäl att besöka butiken nämner hon utan att tveka; bistånd, samhällsansvar och miljö. Maria är i grunden kock med fokus på hållbar matlagning och fysisk aktivitet i kombination.
Ali har drivit Radiospelet de senaste nio åren. Till hans butik på Radiotorget kommer kunderna för att hämta och lämna paket, som har blivit en stor del av verksamheten. Det var en chansning att starta eget företag för nio år sedan men Ali trivs och de glada kunderna gör att dagarna inte känns alltför långa.
Förutom paketen så kommer kunderna till Ali för lite godis, tobak eller glass. Känner man sig sötsugen kan man alltid lita på Ali.
Dagarna är långa och på fritiden är det familjen som gäller för Ali.
Här har funnits ett café sedan 2014 men först 2018 tog Mahnaz över verksamheten. Hon är utbildad konditor och har tidigare arbetat på både café och konditori. För ett par år sedan fattade hon mod och bestämde sig för att prova sina vingar.
Det visade sig vara ett bra beslut och kunderna tittar gärna in t ex efter ett dopp på Kärrabadet. Hit kommer såväl småbarnsföräldrar och skolungdomar som pensionärer. En god fika säger väl ingen nej till?
– Jag hoppas man kommer hit för den mysiga stämningen, säger Mahnaz.
När Mahnaz inte är upptagen med att sköta caféet är det promenader i naturen och tid med familjen som lockar.
Melina har jobbat med leksaker både i Kungälv och nu i Olskroken och märker tydligt att efterfrågan skiljer sig mellan orterna. Man anpassar sig efter kunderna och här är det 100% fokus på fysiska leksaker. Inga tv-spel här inte.
– Man ska kunna klämma och känna på grejerna som kund. Vi älskar att kunna hjälpa våra kunder att hitta rätt present till barnkalaset och se leendet på barnet som får välja ut en ny leksak, säger Melina.
Kunderna här uppskattar att det finns någon att fråga och prata med, att Melina kan ta sig tid att slå in presenter och julklappar. Hit kommer såväl mor- och farföräldrar som barn och nyblivna föräldrar och Melina märker att småskaligheten uppskattas. Att köpa leksaker är en fysisk upplevelse som lockar fram både nostalgi och förväntan.
Landala Frukthall har funnits här i år år och de fyra senaste åren är det Ismail som satt standarden för hur fräscht och inspirerande det ska vara att handla frukt.
Redan kl 6 på morgonen är Ismail i Partihallarna för att välja ut de finaste varorna. Efter det bär det av till butiken för att rensa ut det som inte håller måttet och kl 10 kommer leveransen med de utvalda frukterna. Han har öppet varje dag och den lilla tid som blir över ägnar han åt familjen och någon gång ibland hinner han med en tur på sin motorcykel.
– Det ska se trevligt ut och kännas fräscht när man handlar frukt. Jag tycker om att skylta så att kunderna trivs, säger Ismail.
Trots långa dagar och hårt arbete trivs Ismail.
– Kunderna gillar oss och då känns det verkligen värt alla timmar av hårt jobb.
Freja Blommor startade redan 1957 men då i Sävedalen. I Olskroken har man funnits sedan 30 år. Madeleine har arbetat här i 17 år och ägt den tillsammans med sin man de senaste sex åren.
– Vi hjälper våra kunder att uppnå en härlig upplevelse för alla blomstrande tillfällen, säger Madeleine.
Madeleine är veteran med sina 40 år i branschen och stortrivs fortfarande. Yrkesvalet har gått i arv då Madeleines pappa också arbetade med blommor.
Till Freja kommer man oavsett om man behöver snittblommor för en bemärkelsedag eller vill köpa nya krukväxter. Freja Blommor har alltid fokuserat på att hålla en hög kvalitet och med en så lång historia verkar det ha varit en bra taktik.
Cykelkungens verksamhet startade redan 2004, i en källare på Chalmersgatan. 2018 gick flyttlasset till Olskroken och rymligare lokaler.
Mikael har vart med sedan begynnelsen och startade firman tillsammans med sin kollega när de båda pluggade.
– Jag läste till svetsare men det blev cykelverkstad istället, säger Mikael.
Han berättar att det var slumpen som avgjorde valet av yrkesliv.
– En kompis drev cykelaffär och frågade om vi ville driva det vidare. Vi tänkte att vi testar hur det funkar och 16 år senare kan jag konstatera att det funkar bra.
Hos Cykelkungen brinner man för personlig service och vill kunna stå för det man säljer. Hit kommer kunder för hjälp med allt från punkteringar till att köpa en kvalitetscykel.
Service och samtal – att vara bagare fyller fler funktioner än att baka bröd. Något som Pernilla märkt tydligt sedan hon tog över lokalerna på Axel Dahlströms Torg och hängde upp skylten till Bröd Å Sånt.
– Jag tror att mina kunder uppskattar både servicen och samtalen och jag hoppas att vi även fyller en social funktion här på torget.
Pernilla har bakat sedan barnsben. Hon utbildade sig till bagare och tog gesällbrev men öppnade eget gjorde hon först förra året. Ett beslut hon är glad att hon tog.
– Det har gått bra och jag har många stamkunder som stöttar verksamheten.
Såväl pensionärer som småbarnsfamiljer tittar in och köper sitt bröd och kanske något till fikat. Att fina råvaror och hantverkskunnande uppskattas får Pernilla ofta höra.
– Att fler kunder upptäcker skillnaden mellan industribröd och våra färska bröd tycker vi är väldigt roligt!
Douglas har blommor i blodet. Han är den andra generationen florister i sin familj och tog över Blomstermagasinet från sina föräldrar. På Landala Torg har butiken funnits sedan 1973. – Ett fint arv och ett uppdrag som förpliktigar, säger Douglas.
Till butiken kommer kunder i alla åldrar och Douglas märker en tydlig tillströmning av yngre som börjar intressera sig för yrket som florist. Det är ett kreativt yrke och ett hantverk som kräver både övning och talang.
Bor man i den lilla staden i staden – Landala, så tar man liksom hissen till resten av världen. Här finns det mesta inom räckhåll och så har det sett ut sedan Douglas som ung pojke hjälpte sina föräldrar i blomsterbutiken som han nu förvaltar. Det är ett hårt arbete med ett minimum på 60 timmar i veckan, men Douglas älskar fortfarande sitt jobb.
–Jag tror att man kommer hit för att man vill ha kvalitet och kreativitet. Det är ett hantverk där man måste ha känsla för vad som passar i vilka sammanhang.
Bättre betyg på sin kunskap än nöjda kunder i flera generationer är svårt att slå.
Efter många år i karriärens ekorrhjul med jobb som bland annat färskvaruchef i dagligvaruhandeln, där hon byggt om flera butiker, bestämde sig Jessica för att följa sin dröm. Med en trädgårdsutbildning i ryggen gick hon vidare och utbildade sig till florist – äntligen skulle drömmen bli verklighet.
Det har den blivit också. Guldblomman öppnade våren 2020 med nyrenoverad inredning, i en lokal där det varit blomsteraffär sedan det numera K-märkta torget byggdes på 50-talet. En tradition att förvalta.
– Det är långa dagar som börjar vid 6-tiden på morgonen med ett besök på Partihallarna för att välja ut de finaste blommorna. Jag vill leverera kvalitet och hållbarhet och då får det ta tid, säger Jessica.
Mottagandet har varit varmt i Guldheden och Jessica stormtrivs med sitt nya vägval.
– Jag är så tacksam över det mottagande jag fått, jag har underbara kunder, säger Jessica.
Med nyöppnad verksamhet finns det inte mycket tid över till fritid, men när den tiden kommer så är det havet och båten som lockar. Nu har ju passionen blivit till ett jobb och bättre avkoppling än att lyssna på vågskvalpet är svårt att tänka sig för Jessica.
Faten har haft många olika jobb trots att hon bara är 33 år: Volvo, äldreboende, kafé och butik. Men nu har hon förverkligat sin stora dröm: En egen skönhetssalong!
– När jag var liten höll jag på och testade ansiktsmasker med yoghurt och honung och allt möjligt, så intresset har alltid funnits där. Och det väcktes på allvar efter att jag fått barn, berättar Faten.
Sedan december 2017 driver hon sin salong Laser and Beauty Care Clinic på Kortedala torg i ljusa, fräscha lokaler som tidigare var en ganska murrig hälsokostbutik.
Faten är utbildad laserterapeut men vill höja sin kompetens och läser nu till auktoriserad hudterapeut. Det innebär att salongen under den närmaste tiden mest är öppen på kvällstid, eftersom Faten pluggar på heltid. Och dessutom har hon två döttrar, fem och åtta år, att ta hand om.
– Jo, mitt liv är verkligen intensivt just nu, men det är bara under ett års tid. Och jag får mycket hjälp och stöttning av min man och mina föräldrar, säger Faten.
Hon har bott i Kortedala sedan år 2000 och trivs bra här, en central förort som är som en liten ”stad i staden”.
– Jag bor bara 300 meter från jobbet, mitt gym ligger 200 meter åt det hållet och mina föräldrar bor alldeles i närheten. Jag har nära till nästan allt som är viktigt för mig, det känns bra!
Läs mer om Kortedala Torg och dess verksamheter på hemsidan.
Hur i all världen ska vi kunna fylla hela butiken med bara second hand? Det var den första frågan som Catharina ställde sig när hon blev erbjuden jobbet som butiksföreståndare för Lindra. Men det har aldrig varit något problem. Tvärtom.
– Vi hade lätt kunnat fylla tre till lika stora lokaler, säger hon.
Före Lindra jobbade Catharina inom kommunen med hemlösa och missbrukare. Ofta samlade hon in kläder som hon sedan skänkte till behövande. Hemma inreder hon gärna med gamla saker. Det blir mer personligt så.
– Återbruk känns självklart för mig. Jag har alltid tyckt det varit viktigt att spara på jordens resurser, det är sådan jag är.
Inne på Lindra finns allt man kan tänka sig av begagnade saker och lite till. Här trivs Catharina som fisken i vattnet bland porslin, möbler, lampor, cd-skivor böcker och leksaker.
– Det är så mycket som man känner igen och som väcker minnen. Det kan vara gamla saker men som fungerar hur bra som helst.
Flera gånger i veckan får hon in kassar och kartonger som är fyllda ända upp till bredden med saker som folk har skänkt. Ibland kommer det in hela garderober.
– Det finns ett sug hos folk att få vara med och bidra till välgörenhet. Min generation och yngre behöver heller inte så mycket saker.
Men Lindra handlar om så mycket mer än att bara sälja second hand. Pengarna från försäljningen går till biståndsmaterial via hjälporganisationen Human Bridge. Och bland Catharinas kollegor är det flera som är där för att arbetsträna.
– Jag kan se att vi fyller en viktig funktion på flera sätt. Det är därför som jag trivs så bra med att jobba här.
Läs mer om Wieselgrensplatsen och dess verksamheter på hemsidan.
Redan som liten grabb gillade Jörgen att göra affärer. I tonåren var drömmen att handla med aktier. Men när hjärtat började klappa för mat fanns det ingen återvändo. Att han ska fortsätta som ICA-handlare fram till pensionsdags är mer eller mindre självklart.
− Jag har i princip bara jobbat inom ICA. Och aldrig längtat någon annanstans, säger han.
Första butiksjobbet var i barndomens Skåne. Jörgen var 16 och fick prismärka varor – manuellt, som det gjordes på den tiden – och plocka kolonial.
Sedan dess har han hunnit med nästan allt som går att göra i en butik. Han har styckat kött, suttit i kassan och varit färskvaruchef. Dessutom har han gått alla internutbildningar ICA kan erbjuda. Något som kan vara en rejäl utmaning för någon som minns skoltiden som rätt tuff.
− Jag hade högsta betyg i matte, men lägsta i svenska. Jag är ordblind, och man kan ju undra hur jag klarat ICA:s utbildningar. Men det går när jag är riktigt motiverad.
Han erkänner att han är tävlingsmänniska. Utveckla och förbättra är ledord han lever för. Men det handlar inte enbart om att öka butikens omsättning eller att förvandla den till en given samlingsplats på torget – vilket Jörgen också drömmer om. Ett lika gott kvitto på ett lyckat jobb är när enskilda medarbetare växer och utvecklas på ett personligt plan.
− Det känns så gött i hjärtat.
Ofta kommer kunder in i butiken och säger ”Åh, tänk om jag också fick jobba med det här”. För de flesta stannar det vid en dröm. Men inte för Marie och Sofia som vågade sadla om till florister. Den ena från fritidspedagog, den andra från kontorist. Val som de aldrig har ångrat.
– Jag får ju hålla på med det jag helst vill. Det här känns inte som ett jobb. säger Marie.
– Ja, precis! Jag är jätteglad över att jag tog steget. Även om det var tufft i början, lägger Sofia till.
Butiken har de haft tillsammans i två år. Men första gången de träffades var för fyra år sedan. Då var Marie nyutbildad och anställd i blomsterbutiken på Tuve Torg. Sofia kom dit som praktikant.
– Vi klickade med en gång! Men det tog ett tag innan vi båda kände oss beredda att starta en verksamhet ihop.
Samtidigt med Blommiga Butiken har de haft en affär med blommor i Kungälv. Men nu ska de fokusera bara på Kärra. Och idéer om hur de ska utveckla verksamheten saknas inte. På tur står bland annat att upprepa succén från tidigare år med kvällskurser i blomsterbinderi.
– Då var hela butiken full av folk som stod och skapade. Överallt på golvet låg det granris och mossa. Det var härligt att se hur alla inspirerade varandra, berättar Sofia entusiastiskt.
I butikens stora skyltfönster ut mot gångvägen finns det också plats för olika påhitt. Som att duka upp till bröllop med porslin, glas och vackra buketter.
– Vi vill visa vad vi kan göra för olika typer av blomsterarrangemang här inne. Vi tänker också öppna upp dörrarna för möhippor. Eller varför inte svensexa? Då skulle brudgummen kunna binda brudens bukett, säger Marie och skrattar.
Mycket har hänt sedan Lena och Susanne började på kliniken. De har infört nya arbetssätt och i dag hjälps tandläkare, tandsköterskor och tandhygienister åt betydligt mer än förr. ”Ett roligt sätt att jobba på”, tycker Lena.
− ”Gå till tandläkaren” är inte längre detsamma som att träffa just en tandläkare. Numera har tandhygienisterna ett stort ansvar för behandlingarna, säger hon.
Lena är klinikchef och Susanne koordinator. De jobbar tätt ihop och båda är tandsköterskor från början. En yrkesgrupp som allt oftare får olika chefsroller.
− Det är spännande att få vara med och påverka, säger Lena.
Huset de jobbar i har rymt tandvård sedan det byggdes på 1950-talet. I dag är byggnaden K-märkt, vilket ibland gör det svårt att driva modern tandvård här. Men patienterna tycker att lokalerna är charmiga. Och det finns andra fördelar med att vara kvar på torget.
− Det är en viktig service för alla på torget. När våra patienter har varit och undersökt sina tänder passar de kanske på att gå till blomsteraffären eller in på Hemköp, säger Lena.
Patienterna är en brokig skara och i alla åldrar. Barn och äldre är prioriterade grupper, men även studenterna är många.
− Vi har en hel del patienter från andra delar av världen. Flera av dem är studenter på Göteborgs universitet och Chalmers.
Efter många år som tjänsteman på ICA:s huvudkontor valde han att satsa på en egen butik. Snart tio år senare är han Kenta med både stammisar och nya kunder. ”Egentligen heter jag Kent-Åke. Men det är bara mamma som säger det”, medger han.
Vissa av kunderna har handlat här i drygt 40 år. Flera av dem tittar in två, tre gånger om dagen. Kenta konstaterar att torgets ICA-butik spelar en viktig roll i mångas liv.
− Vi brukar säga att vi är den lilla butiken i stora stan. Här är det ungefär som på landet. Butiken är en social verksamhet och de flesta av våra kunder är stammisar, säger han.
Många av dem tittar gärna in för en pratstund, vilket även Kenta uppskattar.
− Det här jobbet handlar inte bara om att sälja varor. Det ska vara roligt också. Och en del av det handlar om att ha med kunderna att göra.
Eftersom han föredrar att vara ute på golvet och plocka varor står kontoret för det mesta tomt. Allra helst är Kenta på avdelningen för frukt och grönt.
− Det är en levande avdelning med mycket färg och form. Jag tror att jag har blivit smittad av min fru, som också jobbar här i butiken. Hon älskar design och sånt.
Dessutom brinner Kenta för att snickra, bygga och renovera. Han trivs med att sitta vid en ritning och planera. Något som märks i huset där hemma – men också på jobbet.
− Vi har byggt om halva butiken och det finns mer att göra, konstaterar han.
Läs mer om Brunnsbotorget och dess verksamheter på hemsidan.
Inne på Din Fotvård vid Kyrkbytorget finns en liten bit av Europas dramatiska nutidshistoria: Två betongblock och ett armeringsjärn från Berlinmuren.
– Jag har själv knackat loss det från muren, det är jag stolt över, säger ägaren Monika.
Det kunde hon göra efter att Berlinmuren fallit 1989 och det kalla kriget mellan öst och väst tagit slut. Men Monika kom till Sverige från Östtyskland redan 1978, efter flera års trakasserier från säkerhetstjänsten Stasi.
Hennes ”brott”: Hon hade förälskat sig i en svensk byggnadsingenjör, Ture, som sedan blev hennes man.
– Jag förlorade mitt jobb och Stasi hotade att ta min dotter ifrån mig, berättar Monika.
Men när dottern Sandra var sju år, fick familjen tillåtelse att lämna Östtyskland och flytta till Sverige. Här arbetade Monika först som städare men tack vare sin tvååriga utbildning inom fotvård och kosmetik kunde hon öppna sin första salong på Köpenhamnsgatan på Hisingen.
Hon har alltid varit mån om att vidareutbilda sig och har bland annat läst Karolinskas specialutbildning om diabetes. Sedan mer än 30 år finns hon vid Kyrkbytorget. Hon har en stor skara stamkunder, en del har blivit goda vänner.
– Idag kl 17 kommer en kund som säkert inte går hem förrän halv åtta, vi har så roligt ihop!
Som ung var Monika duktig 800-meterslöpare och drömde om att bli idrottsstjärna. Och tränar gör hon fortfarande.
– Nästan varje dag går jag 8 eller 11 km i Delsjön.
Robin är bagaren som uppmuntrar folk att baka hemma och ger bort surdeg gratis. ”Det är ingen konkurrens mot oss hantverksbagerier. Den som bakar hemma vet hur mycket tid och arbete som ligger bakom och varför det kostar lite mer än industribröd.”
Han är född i Småland, växte upp i Lidköping och fick smak för bagaryrket i Italien, bara 16 år gammal.
– Jag gick estetisk linje på gymnasiet, med inriktning på film och foto, när jag fick ett sommarjobb på ett litet bageri i skidorten Asiago i italienska Alperna. Och jag upptäckte att det var väldigt roligt!
Idag, 27 år senare, fascineras Robin över att han fortfarande lär sig nya saker om hantverket och processerna med de levande materialen surdeg och jäst. Ändå är det inte själva brödet som är starkaste drivkraften.
– Visst måste vi ha bra produkter, men det viktigaste är mötet mellan människor, det är det som gör att kunderna kommer tillbaka.
Den filosofin märks i företagsnamnet Cum pane, latin för ”den man delar bröd med”, och som lett till många viktiga ord; company, kompis, kompanjon.
År 2008 startade Robin och hustrun Christiane det första Cum pane i Majorna. Sedan 2015 finns de även vid Olskrokstorget och numera är de 19 kumpaner.
Robin har också varit bagerilärare på Burgården och tävlat med Sveriges framgångrika Bagarlandslag. Han säger att han är en tävlingsmänniska.
– Ja, det är på den nivån att jag har svårt för att spela spel med mina barn, ha ha! Men det börjar bli bättre.
Livslust är på sätt och vis synonymt med Gun. I dubbel bemärkelse. Det var hon som drog igång verksamheten på Selma Lagerlöfs torg och det är hennes engagemang och energi som driver den. Ett oerhört tacksamt jobb, som hon själv beskriver det.
− Jag får mycket bekräftelse för jobbet jag gör här. Det är uppskattat av många, säger Gun, som numera delar sysslorna med en anställd kollega och ett 20-tal volontärer.
Hon har arbetat med Livslust sedan 2008. Först var det en renodlad satsning på att få ner ohälsotalen bland seniorer. I dag är alla välkomna, även om fokus fortfarande ligger på den äldre generationen. Inte minst när det vankas inomhusboule, körsång, sittgympa eller andra roligheter.
Allt det där som både kropp och själ behöver, enligt de senaste årens forskningsrön.
− När jag fick det här uppdraget satte jag mig ner och läste in mig på hjärnforskning. Den visar tydligt att fysisk aktivitet är viktigt för hälsan. Liksom samvaro och vänner i vardagen.
För egen del mår Gun bra av att cykla. Och det råder inget tvivel om att hon själv lär bli en aktiv pensionär så småningom. Det mesta på Livslust är sånt hon gärna fyller sina dagar med.
− Jag tycker om att resa, göra utflykter, skapa och gå på konserter. Hade jag varit pensionär här och nu hade jag definitivt tagit del av Livslusts grejer. Gått på föredrag och musikarrangemang, men också följt med på söndagarnas vandringsgrupp.
Läs mer om Selma Lagerlöfs Torg och dess verksamheter på hemsidan.
”Jag sätter upp ett mål och sen kör jag bara! En dag ska jag ha ett eget bilmärke, en bil designad av mig själv. Jag vet att jag kommer att göra det.” Det märks att Rim, ägare till Rim’s Coffee är en ”doer” och en orädd person.
– Jag älskar kaffe. När jag var 16 – 17 år drömde jag om att öppna ett kafé, säger Rim.
Och så blev det också. Hösten 2013 var det premiär för Rim’s Coffee på Rymdtorget. Fast vägen dit var inte spikrak, den gick via jobb i butik, bygg och måleri, elhandel och telebranschen.
– Jag var säljare för teleteknik och växlar till företag, så jag reste i hela Sverige och jobbade med många stora bolag, det var kul!
Bilar är en stor passion.
– Jag gillar sportbilar. När jag ska designa min egen bil, kanske jag väljer Mercedes som underleverantör. Vi får se, det där är framtidsplaner, säger Rim.
Hennes oräddhet kan ta sig uttryck sig i att hon ”slänger käft” med ungdomar på kaféet.
– Många skolungdomar kommer ju hit och jag har två barn själv, så jag försöker påverka dem; sluta röka, välj rätt inriktning – allt möjligt!
– Jag är inte rädd för nån. Jag säger ifrån om jag hör att de snackar skit om nån som inte är närvarande. Det gjorde jag häromdagen och det ledde till diskussioner om livet och kärleken och mycket annat.
– En del vuxna vågar inte lägga sig i, men jag tror att ungdomarna vill det, för det betyder att man bryr sig om dem.
Läs mer om Bergsjön Centrum och dess verksamheter på hemsidan.
Först spelade de fotboll ihop. Sedan kom tonåren med fester och tjejer. I vuxen ålder är det främst fisk som förenar de gamla barndomsvännerna. Men att de skulle stå här och kränga fisk tillsammans var knappast planerat. ”Det bara blev så”, säger Mikael.
Mikael gick ekonomisk på gymnasiet och visste inte helt vad han ville bli. Lasse hade bestämt att han i alla fall aldrig skulle bli fiskhandlare som sina föräldrar. Så blev han det ändå, lite av en slump. Och när Lasses pappa blev sjuk hoppade Mikael in och hjälpte till bakom disken.
Nu har de jobbat ihop i snart ett kvarts sekel.
− Jag brukar fortfarande säga att jag inte vet vad jag ska bli när jag blir stor. Men jag trivs med det här. Gillar man både mat och människor är det ett fantastiskt jobb, säger Mikael.
Stå och tjöta med kunderna är en del av arbetsdagen. Stammisarna är många och det händer att de visar sin uppskattning med både beröm och nybakta bullar.
− Det sägs att fiskhandlare alltid är glada, men det är ju kunderna som gör oss glada. När de kommer hit och är positiva är det lätt att släppa på eventuella tråkigheter.
Samvaron förstärks av de andra handlarna på plats i Olskrokstorgets anrika fiskbodar. Ihop med Asperöpojkarna och Slakthusets köttbod har Knipplakillarna en ekonomisk förening. Inom den stöttar de varann och hjälps åt när det behövs.
− Vi är både kompisar och konkurrenter. Glada konkurrenter.
När det ska bli släktmiddag hemma skriver Lisbeth listor flera dagar i förväg. Förbereder och organiserar. Faktum är att hon tycker lika mycket om att planera en måltid som att laga och äta den. ”Det har jag förstås nytta av även här på kaféet”, säger hon.
Soppa på måndagar, somaliskt på tisdagar och tacomys på fredagar. Ibland bosniskt. Då och då indiskt. Köttet kommer från den lokala slaktaren och är alltid halal. Fläsk serveras aldrig.
Lisbeth och hennes medarbetare försöker erbjuda mat från världens alla hörn och samtidigt respektera kafégästernas önskemål.
− Vi brukar leta i kokböcker efter recept från olika länder. Här i området bor många nationaliteter och det vill vi spegla, säger Lisbeth.
Mångkultur intresserar henne. Har alltid gjort. När hon för några år sedan såg att Café Hammarkullen annonserade efter ny kaféföreståndare kände hon direkt att hon ville söka.
− Jag såg annonsen hos Arbetsförmedlingen och tänkte att ”åh, det där skulle passa mig”.
Hon gillar känslan av att ”vara mitt i byn” och den vardagliga kontakten med människor i alla åldrar och med olika bakgrund.
− Det händer så mycket roliga saker här. Ibland får vi höra att ”ni skrattar så mycket i köket”. Det stämmer. Vi har väldigt kul och trivs ihop, vilket jag tror smittar av sig på kafégästerna.
Tidigare låg en pizzeria i kaféets lokaler. Att det i stället blev kafé i är uppskattat av många.
− Ja, ett kafé var efterlängtat. Det blir en samlingspunkt här på torget.
Läs mer om Hammarkulletorget och dess verksamheter på hemsidan.
Som ung drömde Farshid om att bli pilot. ”Men jag hade en vän som var pilot och fick följa med honom i flygplanet. Då insåg jag att det inte var så roligt.”
Sedan ville Farshid bli läkare och studerade medicin i Ungern ett par år, men sadlade om och läste till tandläkare på Odontologen i Göteborg.
Efter jobb i både privat och offentlig tandvård, valde Farshid och en kollega att starta Primärtandvården 2017.
– I stora organisationer är det svårt att påverka, tyvärr. Vi startade eget för att kunna göra våra jobb bättre, hålla patientsäkerheten på högsta nivå och skapa en lugn och trygg miljö, utan stress, säger Farshid.
I april 2018 öppnade de sin klinik på Kyrkbytorget sedan folktandvården flyttat till Sannegården.
– För många barnfamiljer och äldre är det långt till Sannegården, de uppskattar att vi finns här i närområdet. Vi vill vara där människor bor. Man ska inte behöva åka långt för att komma till tandläkaren.
Som nykomlingar får Farshid och hans kollegor lära sig torgets historia av patienterna.
– Det är så roligt att höra äldre patienters berättelser om hur det ofta var marknader och mycket mer liv och rörelse förr, säger Farshid.
Han växte själv upp i Tynnered men flyttade därifrån efter gymnasiet. Idag bor han i Johanneberg med hustrun och en dotter. Han löptränar lite och boxas ibland.
– Jag har gått tävlingsmatcher tidigare, men nu boxar jag bara för mig själv.
När Henrik var liten grabb, var det inget snack om saken: Han skulle bli hockeyproffs! ”Jag lovade till och med min mamma att köpa henne en Lamborghini, min drömbil som jag hade på planscher i rummet”.
Det blev ingen högavlönad proffskarriär i NHL för ”Henke”. Men mycket ishockey; i KBA 67, Mölndal, Malung och Kings. Karriären kröntes som tung center i schweiziska div I-laget Martigny Red Ice i Verbier.
– Första säsongen i Schweiz vann jag poängligan i slutspelet. Ett kul minne!
Sedan våren 2018 är Henrik butikschef och delägare i Mürbecks Cykel & Hockey på Radiotorget, en institution bland Göteborgs sportbutiker. Så nu basar han för en butik där han själv handlat många gånger.
– När jag var liten och spelade i KBA 67, åkte vi från Kungsbacka hit till Radiotorget för att köpa eller slipa skridskor, här fanns de bästa grejerna!
”Henke” ser sig själv som ”gubben i lådan”, ihop med de erfarna anställda på Mürbecks. Han är mycket aktiv på sociala medier, mest Instagram.
– Bästa jobbet jag haft! Hur roligt får man egentligen ha på jobbet?!
Henrik är 38 år och pappa till tre barn; sex år, två år och fyra månader gamla.
– Tvååringen var i ishallen redan när hon var fem dagar, för min sambo Moa spelar också hockey, nu i GHC, berättar ”Henke” och lovordar sin fästmö:
– Moa är grymt duktig. Hade hon bara orkat träna mer, hade hon spelat i landslaget, på allvar!
Hon älskar hudvård och får en kick av det mesta som handlar om skönhet. Särskilt de skönhetsbehandlingar som närmar sig det medicinska. När Mari får chansen att hjälpa sina kunder att komma tillrätta med olika hudproblem mår hon alltid lite extra bra.
Under många år låg här en butik fullproppad med garnnystan från golv till tak. Men när garnbutiken slog igen tog Mari chansen att starta nytt och eget på adressen.
− Det är ett bra läge. Min man har restaurang intill, så nu kan vi jobba på torget båda två. Dessutom fanns ingen liknande verksamhet i den här delen av stan, säger hon.
Det är skönhetsklinikens breda utbud som sticker ut och gör Mari särskilt stolt. Här går att få allt från massage, ansiktsbehandlingar och botox till festfina naglar och ögonfransar.
− Man ska inte behöva gå till ett ställe för att få hjälp med en kroppsdel – och sedan till ett annat för en annan del, säger hon, och berättar att de dessutom köpt maskiner för hår- och tatueringsborttagning.
Hennes egen specialitet är hudvård och hon jobbar mycket med laser. Yrket lärde hon sig i gamla hemlandet Iran där hon arbetade på sin storasysters skönhetsklinik. Några av de behandlingar Mari erbjuder, till exempel trådning, har hon med sig därifrån.
− Det är ett sätt att ta bort ansiktshår som är vanligt i Iran. Men jag har även kunder med svensk bakgrund som upptäckt det och säger ”åh, vilken len hud jag fick” när de går härifrån.
Läs mer om Axel Dahlströms Torg och dess verksamheter på hemsidan.
Vissa kunder har känt Anna sedan hon som liten påskgumma stod i butiken och delade ut påskgodis. Hon är tredje generationens ICA-handlare och driver numera verksamheten ihop med sin med sin pappa. ”Det känns jättebra. Det här är ju mitt liv”, säger hon.
En vanlig dag i butiken består främst av bekanta ansikten. Personalen – som Anna beskriver som ”ett gott gäng”– har i flera fall jobbat här länge och stammisarna är också många.
Det blir mycket småprat och glada miner.
− Just nu pratar vi väl mest om min lilla dotter. Det händer att jag visar bilder och vid det här laget vet de flesta vad hon heter, säger Anna.
Men inte nog med det. De flesta vet även vad Annas pappa heter. Och hennes farfar, Helge. Han som tog över ICA-butiken på torget redan på 1960-talet.
− Sedan tog pappa över på 1970-talet och jag blev handlare ihop med honom 2008.
Frågan är då om Annas dotter redan förväntas ta över härnäst.
− Vill hon det i framtiden är det hennes val. Jag tänker göra som pappa gjorde. Han pushade aldrig mig, men han gnällde heller aldrig över jobbet när han var hemma.
Det finns inte heller så mycket att gnälla om. Även om arbetsdagen kan bli stressig.
− Ja, jo! Jag stressar. Men inte för att jag måste, utan för att jag vill hinna så mycket som möjligt på en dag. Att få saker och ting gjorda är bland det bästa jag vet.
Läs mer om Axel Dahlströms Torg och dess verksamheter på hemsidan.
Hon har många bollar i luften, Roula, butikschefen för Ica Supermarket i Bergsjön; personal, sortiment, priser, leveranser och klipperbjudanden. Plus studier vid sidan om jobbet – och ett helt gäng basketbollar ett par dagar i veckan.
– Basket är mitt stora fritidsintresse, säger Roula.
Hon spelade själv college-basket när hon bodde i USA runt millennieskiftet och pluggade ekonomi och statsvetenskap vid Pasadena College, Los Angeles. Numera spelar hon inte själv, men är tränare i Ytterby IS.
– Jag tränar tjejer födda 08-09, bland annat mina två tvillingdöttrar, som är tio år. Det är jätteskoj.
Roula var bara åtta år när hennes familj kom till Sverige 1990, på flykt från inbördeskriget i Libanon. Först till flyktingförläggningen Backamo, sedan blev Stenungsund platsen där hon växte upp. Som liten flicka i Libanon var det inte ”jobb på Ica” hon drömde om.
– Nej, jag ville bli polis eller advokat, eller något inom ekonomi. Jag älskar matte! Och jag gillar att ha mycket att göra, jag blir snabbt rastlös.
Efter åren i USA har Roula också studerat vid Handelshögskolan i Göteborg. Men det var Ica-skolan 2007 som förde in Roula i detaljhandeln, först på Ica i Hjällbo och sedan till Ica i Bergsjön. Nu läser hon vidare vid Ica-skolans FLU-utbildning för blivande företagsledare.
Målet är klart utstakat:
– Jag vill bli Ica-handlare, ha min egen Ica-affär!
Läs mer om Bergsjön Centrum och dess verksamheter på hemsidan.
För Åsa Lena och Anna, mamma och dotter, är blomintresset något som har gått i arv i tre generationer.
– Min mormor har alltid tyckt om blommor. Och när min mamma öppnade blomsterbutik kändes det självklart att jag skulle med, säger Anna.
Som liten tyckte Anna om att plocka blommor. På somrarna kunde det bli många små buketter till mamma. Jämt köpte hon också blommor på torget till sin mormor. De flesta såg henne som pysslig och kreativ.
Så när hon valde en utbildning till produktionstekniker höjde många på ögonbrynen.
– Alla undrade vad jag skulle i industrin att göra. Jag som hade ögon för blommor och inredning.
Men så föll alla bitar på plats när Åsa Lena plötsligt gjorde allvar av sin dröm. Att öppna blomsterbutik. Egentligen hade hon tänkt vänta tills efter pensionen. Men så gick hon en floristkurs.
– Jag tyckte det var så vansinnigt roligt att jag sadlade om direkt.
Nu har mor och dotter sålt blommor tillsammans i mer än 15 år. Varje morgon går Anna upp i ottan för att ta först hand om sina hästar innan hon åker till butiken. Åsa Lena har också ridit. Men inte längre.
På måndagarna sätter de tillsammans ihop veckans bukett. Färgerna och favoritblommorna svänger efter årstid.
– Det är väldigt lätt att fasta för en speciell blomma eller färg. Då går det inte en bukett härifrån utan just den.
Läs mer om Selma Lagerlöfs Torg och dess verksamheter på hemsidan.
Hos Salah väntar alltid en kanna nybryggt chai-te på kunderna. Till lunch serverar han hemgjord linssoppa och ibland dolmar fyllda med ris och köttfärs. Allt är lagat på äkta kurdiskt vis. När det finns morots- och chokladkakor kan du vara säker på att Salahs fru har varit framme.
Vår Coffee Shop är som hela världens café. Runt borden talas många olika språk. Själv är Salah från Irak. Ibland kan det bli mycket skratt när han och kunderna missförstår varandra.
– Ja, det kan vara riktigt komiskt. Här händer kul grejer nästan jämt, säger Salah.
En stor del av kunderna är stamgäster som har blivit hans vänner.
– Om de inte dyker upp undrar jag var de är. Vi är som en familj här.
Varje dag njuter Salah också av att hinna umgås med familjen hemma. Innan caféet drev han ett par pizzerior och jobbade 12-15 timmar varje dag.
– Här känner jag ingen stress och kan träffa min fru och mina barn på kvällarna. Jag hinner också med kunderna på ett annat sätt än förut. Jag vill att alla ska känna sig nöjda.
Samtidigt är det ett stort ansvar att driva en coffee shop. Även när han är ledig finns den i tankarna. Till och med när han sover.
– Min fru väckte mig en natt och sa att jag pratade i sömnen. Jag satt upp i sängen och sa ”välkommen” och ”hej då” flera gånger. Precis som jag gör till mina kunder.
Läs mer om Vårväderstorget och dess verksamheter på hemsidan.
Mullas karriär som pizzabagare startade i Hudiksvall. För drygt tio år sedan öppnade han Dinos Pizzeria på Länsmanstorget. Fortfarande känns det lika stort när han kommer på morgonen för att öppna.
– Jag kan inte tänka mig ett annat liv, säger han.
Ett tag hade Mulla café inne i centrum men längtade hela tiden efter sitt gamla jobb.
– Jag gick till mina vänners pizzerior och tittade på när de jobbade. Jag kände att jag inte kunde överge pizzan. Och den inte mig.
Mulla är från Turkiet och växte upp på landet. Samtidigt som han gick i skolan fick han hjälpa till med allt möjligt på gården. Som att köra traktor och valla får. Men när hans bror köpte ett hotell i Alanya förändrades livet och förde honom helt oväntat till Sverige.
– Jag började jobba på hotellet och där träffade jag min fru. Hon är också kurd men bodde i Sverige, berättar han.
På Casablanca i Hudiksvall knådade han sina första degar och lärde sig att bakandet kräver både kärlek och hantverksskicklighet.
– Man måste pyssla med pizzan. Det är viktigt med en bra deg och att alla pålägg är fräscha. Jag brukar tänka att jag bakar för mig själv.
Under åren tiden har allt fler upptäckt Mullas pizzor. På vägen hem från torget är det många som slinker in på den lilla restaurangen och kommer ut med sina favoriter i varma pizzakartonger. Listan över fyllningar är oändlig. Oavsett vilket land man kommer från ska man kunna hitta en pizza som passar i smak.
– 90 procent av mina kunder är från utlandet. Jag vill ge dem det de tycker om och bästa kvalitet, säger Mulla.
Som ansvarig för färskvarorna håller Mattias stenkoll på att kunderna får med sig fräscha saker hem. Grundregeln är att han ska vilja köpa dem själv. Det är också han som ser till att det luktar nybakat i butiken.
Speciellt på morgonen är det många olika dofter som avlöser varandra. Då både grillar Mattias kyckling och plockar ut plåtar ur ugnen med nygräddade bröd och bullar. För att inte glömma pirogerna, de som kallas bureks.
– Kunderna kommer in och säger att det luktar så gott. Storsäljaren är våra varma bureks med olika fyllningar. De går åt i en rykande fart, i dubbel bemärkelse, säger han.
Efter elva år på Länsmanstorget är Mattias ett välbekant ansikte för många. Förutom att vara färskvaruchef sitter han i kassan, tar hand om post och plockar varor.
– Det finns saker att göra hela tiden. Man blir aldrig färdig. Tiden går extremt fort och ingen dag är den andra lik.
En annan del av jobbet är att ha koll på lagersaldon och försäljning. Ett kärt besvär om man är lika siffernördig som Mattias.
– Jag tycker om att räkna, titta på kurvor och göra prognoser. Allt går att mäta, som hur mycket vi säljer för per dag och jämföra det med tidigare veckor. Eller med andra butiker, säger han entusiastiskt.
Ett annat sätt att hålla på med siffror är att köpa och sälja aktier.
– Det ägnar jag mig mycket åt på fritiden. Ibland går det att göra klipp. Precis som här i butiken. Vi försöker alltid få tag på klippvaror som vi säljer extra billigt.
Läs mer om Länsmanstorget och dess verksamheter på hemsidan.
I 18 år har Lena haft blomsterbutiken på Brunnsbotorget. Fortfarande njuter hon lika mycket av de olika säsongerna som när hon startade. ”Varje årstid har sina speciella blommor så det är väldigt olika hela tiden”, säger hon.
Redan klockan nio på morgonen slår hon upp portarna till butiken. För det mesta har hon redan hunnit med en sväng till Partihallarna innan. Alltid är det något som behöver fyllas på. Nya krukväxter. Vaser och krukor. Och mängder av fräscha snittblommor, förstås.
Efter så här många år på samma plats vet hon vad kunderna uppskattar.
– De vill ha hög kvalitet och det vet de att de får här. Blommor är en lite av en lyxprodukt. Men som man behöver för att må bra.
Ibland tar hon hem sådant som hon tror att en särskild kund skulle tycka om.
– Många känner jag så väl att jag kan tänka att just den där blomman eller vasen skulle han eller hon nog vilja ha. Det brukar uppskattas.
Förutom vid stora helger är det Lena som sköter allt i butiken. För att få kraft till de långa arbetsdagarna och alla tunga lyft tränar hon och går på yoga flera gånger i veckan.
– Jag har insett att jag måste träna för att kroppen ska orka. Så nu ska jag nog klara några år till!
Den egna trädgården hemma blir det inte så mycket med. Men de två senaste somrarna har hon rest till England och frossat i vacker trädgårdskonst.
– Minst två trädgårdar har det blivit varje gång. Det är så härligt att bara få titta och njuta. Så det blir nog en resa till England nästa sommar igen.
Läs mer om Brunnsbotorget och dess verksamheter på hemsidan.
Att Olivera brinner för sitt arbete går inte att ta miste på. För henne ska biblioteket vara mycket mer än bara en plats att låna böcker på. Och då finns det inga gränser för vad som kan hittas på. ”Man måste våga prova nya saker”, säger hon.
Egentligen är Olivera chef för hela biblioteksverksamheten på Västra Hisingen. Men Biskopsgårdens bibliotek har en alldeles särskild plats i hennes hjärta.
Det var nämligen här hon tog sina första stapplande steg som nyutbildad bibliotekarie.
– Jag gjorde även min praktik här och bodde många år i Biskopsgården. Det är mycket i mitt liv som är kopplat hit, säger hon.
Oliveras ögon lyser när hon berättar om allt som biblioteket erbjuder. Språkcafé, bokcirklar, författarbesök, högläsning, barnteater, utställningar … Till och med läxhjälp.
– Vi gör så mycket annat än bara lånar ut böcker. Men det hade inte varit möjligt utan alla fantastiska organisationer och volontärer som vi samarbetar med. Det är tack vare dem som vi kan ha så många olika aktiviteter.
Att alla ska känna sig välkomna till biblioteket är viktigt. I hyllorna finns böcker på många olika språk.
Men Olivera vill också att biblioteket ska vara uppsökande. Som i somras när hon och hennes medarbetare öppnade ett strandbibliotek.
– Ja, det var ett väldigt roligt projekt som vi kommer fortsätta med. Jag tror på utåtriktad verksamhet. Att skapa relationer. Man måste våga satsa och pröva nytt.
Läs mer om Vårväderstorget och dess verksamheter på hemsidan.
Det går inte en dag utan att Charbels kunderna ber honom ta in nya matvaror. Egentligen har han inte plats för mer, men varje gång han tar in något, så säljer det. ”Jag skulle kunna ha dubbelt så stort sortiment, om jag bara hade utrymme …”
Varje hylla i hans livsmedelsaffär är tätt packad med varor från olika delar av världen. Charbel har fått inreda med kreativitet. Hyllorna fortsätter ända upp till taket, vill du ha en burk längst upp får du be om hjälp. I vissa gångar kommer du inte fram med vagnen, för alla varor. Det beror på att Hammarhallen är den enda riktiga livsmedelsbutiken i området.
– Mina kunder kommer från en massa olika länder och har alla sina favoritprodukter, säger Charbel. Du ser här på kaffehyllan: Serbien, Turkiet, Libanon, Syrien och … ja, Gevalia.
Sedan Charbel tog över Hammarhallen för tio år sedan har sortimentet successivt växt.
– Bara häromdagen var det en kund som bad mig ta in färska mandlar. De sålde slut direkt, jag fick åka tillbaka till Partihallarna och fylla på. Så är det hela tiden.
En vanlig dag kommer minst sex lastbilar och lämnar varor till affären, ofta fler. Charbel har fått skaffa ett separat lager för att kunna fylla på i hyllorna under dagen.
– Det känns som om jag kunde ha hur stort som helst.
Nu ska utbyggnaden äntligen bli av. Under våren har butiken flyttat ut till en tillfällig barack. I höst när den flyttar tillbaks är den dubbelt så stor.
– Det blir en helt ny affär. Med stor kyl och frys, jättebra grönsaksdisk ett eget lager på baksidan.
I nya butiken ska kunderna få plats att går runt överallt med vagn.
– Förhoppningsvis, tillägger Charbel och skrattar. Man vet inte, kanske ber kunderna mig hämta in jättemycket mer…
Läs mer om Hammarkulletorget och dess verksamheter på hemsidan.
I nästan tio år har Branimir varit med och drivit bingohallar. Sedan början av 2017 hittar du honom på Wieselgrensplatsen. Som VD för Sveriges första riktiga bingosalong. ”Folk brukar bli nyfikna när jag berättar vad jag jobbar med.”
Branimir är noga med att kalla sin nya arbetsplats för bingosalong. Inte bingohall.
– Vårt koncept skiljer sig från en traditionell bingohall. Vi har satsat mycket mer på inredningen, det ska kännas lyxigare här. Samtidigt som det ska vara hemtrevligt.
Bara den eleganta skylten utanför skvallrar om att här inne döljer sig något extra. Tapeterna är guldfärgade med orientaliskt mönster. Och i caféet finns det mycket att välja mellan. Förutom spel vill Branimir att salongen ska erbjuda en mötesplats.
– Bingo är väldigt socialt. Man ska komma hit för att både spela och träffa andra människor.
Pengarna från spelet går till ideella föreningar i Göteborg. Många är idrotts- och ungdomsinriktade. När Branimir var ung spelade han själv fotboll i en klubb.
– Redan som liten sålde jag bingolotter för att få ihop pengar till föreningen. Bidragen är avgörande för många föreningars överlevnad.
Idag har han lagt fotbollen på hyllan.
– Jag insåg att jag inte skulle bli fotbollsproffs, säger han skämtsamt men tillägger sedan att all hans tid går åt till att driva verksamheten framåt.
Och nu börjar nya grupper hitta till salongen.
– Många tror att det bara är pensionärer som spelar bingo men det stämmer inte. Våra spelare är i alla åldrar och den yngre skaran ökar hela tiden. I Danmark och England är bingo just nu en trend bland hipsters. Det är på väg hit också.
Läs mer om Wieselgrensplatsen och dess verksamheter på hemsidan.
Tuve Bagarn är allt i ett. Såväl bageri som konditori och smörgåsbutik. Varje dag ställer Thomas fram små munsbitar av nybakade bröd för att kunderna ska kunna prova sig fram. I disken finns inget annat än hembakat.
De flesta bröden har både tyskt och svenskt påbrå. Precis som Thomas själv.
– Jag brukar ta det bästa ur olika recept från både mitt hemland och Sverige. Man ska plocka russinen ur kakan, säger han.
Innan Thomas kom hit för 20 år sedan var han utbildad kock och jobbade på olika restauranger i södra Tyskland. Men så åkte han till Skottland för att lära sig engelska. Och träffade sitt livs kärlek från Krokek, utanför Norrköping.
– Vi jobbade på samma restaurang och sedan dess har hon inte blivit av med mig, säger han och skrattar.
I Sverige skulle de bara stanna ett tag. Men så kom bagar- och konditorutbildningen emellan. Och sedan en räcka roliga jobb där han fick utlopp för sin nyvunna kunskap. Drömmen om att få starta något eget hade han haft länge. I september 2016 gick den i uppfyllelse.
– Från början hade jag tänkt mig en liten bistro. Men när den här chansen dök upp kunde jag inte stå emot. Allt bakas här på Tuve Torg från grunden, det är något som jag är väldigt stolt över.
I disken finns inte bara det som man kan förvänta sig av ett konditori. Även veganska och glutenfria alternativ trängs på glashyllorna. Ibland gör Thomas bröd på önskemål från någon av kunderna. Då kan det till exempel bli isländskt som bakas på låg temperatur i nio timmar.
– Jag tycker själv att det är gott och kunderna gillar det.
Hilda hade aldrig haft en tanke på att starta eget. Därför blev hon nästan överraskad själv när hon bestämde sig för att ta över salongen 2009. Hennes specialitet är att klippa män och då talar vi om både deras hår och skägg. Damsidan tar hennes duktiga kollegor hand om.
I dag är Hilda glad över att hon lät sig övertalas att slå till på salongen.
– Egentligen kom jag hit för att söka jobb men fick istället veta att salongen skulle säljas. Det var min man och svägerska som föreslog att jag skulle köpa den. Först tänkte jag att de var helt galna, säger hon och skrattar.
90 procent av kunderna är stammisar. Allt från små barn till en 92 år gammal kund.
– Vi är som en familjesalong så det blir många olika slags frisyrer varje dag. Vi har också ovanligt många män som kommer hit och klipper sig.
Som pojke eller man kan du räkna med att hamna i Hildas stol. Eftersom hon är allergisk mot hårfärg och permanentvätskor har hon bara hand om herrsidan. Och för inte så länge sedan gick hon en utbildning till barberare.
– Nu kan jag ta hand om både hår och skägg. Det behövs för att kunna konkurrera med barberarsalongerna.
Många av kunderna känner Hilda igen från när hon jobbade som anställd på salongen i fem år under 90-talet.
– Vissa av dem var barn på den tiden men nu har de fått egna barn som de tar med hit. Det är kul.
Våren 2019 bär det iväg till en ny adress. Då flyttar Salong Infinity in i helt nybyggda lokaler på torget.
– Det ska bli härligt. Jag ser väldigt mycket fram emot att själv få välja hur allt ska se ut.
Läs mer om Selma Lagerlöfs Torg och dess verksamheter på hemsidan.
När Suat tog över gatuköket på Vårväderstorget bytte han ut både menyn och den gamla utrustningen. Idag nästan bländas kunderna av de skinande blanka skåpen och bänkarna innanför serveringsluckan. ”Jag tycker om när det är rent och fint”, säger han.
Så fort det blir en liten fläck någonstans är Suat framme. Även när det är som mest att göra.
– En gång var det en kund som frågade om jag höll på att stänga för dagen för det såg så städat ut. Men då skulle jag fortfarande ha öppet flera timmar till. Jag går jämt omkring och torkar, säger han och skrattar.
Den långa menyn menyn har Suat själv satt ihop. Bäst säljer kebaben som roterar på sitt spett. På andra sidan köket står kyldisken med sina nyskurna grönsaker.
– Vi gör nästan allt à la minute. Då blir det som godast. Det som serveras här ska hålla hög kvalitet.
Kunderna ska inte heller behöva frysa när de kommer till Royal. Därför har Suat sett till att bygga in den lilla ytan framför gatuköket. I taket hänger infravärmare.
– Man ska kunna stå här och äta sin mat i lugn och ro. Det ska vara varmt och mysigt. Till och med mitt i vintern.
Varje morgon promenerar Suat den korta biten från lägenheten på Friskväderstorget till Royal.
– Jag gick förbi här många gånger innan jag fick möjlighet att ta över stället. Den första tiden var lite kämpig men så spred det sig att man kunde få god mat hos mig.
– Nu har jag till och med en kund som kommer ända från Högsbo för att köpa min kebab.
Läs mer om Vårväderstorget och dess verksamheter på hemsidan.
Varje år i slutet av december samlar Michel hela familjen i butiken för inventering. Och det är mycket att hålla reda på med 2 000 artiklar på hyllorna. Magneten är som ett helt varuhus, fast i miniformat.
På Magneten finns allt man kan tänka sig. Från snacks, presenter och hårprodukter till verktyg, kastruller och leksaker. I kassan står Michel, som tog över butiken 2005.
– Många är nyfikna på vad vi har och kan gå runt länge bland hyllorna, säger han.
Och hyllor finns det gott om. Både längs med väggarna och ute på golvet. Ändå suckar han uppgivet och sveper med handen.
– Titta, det finns ingen plats för nya grejer!
Michel är från Egypten. 25 år gammal flyttade han och hans fru till Kuwait för att jobba på bank, båda två. När Kuwaitkriget bröt ut 1990 flydde de till Sverige. Idag ser livet annorlunda ut. Men det är bra att kunna ekonomi när man har butik.
– Det hjälper att kunna räkna när man ska kolla på priser och vi kan själva sköta bokföringen.
Två gånger om året åker Michel och hans fru på mässa. Nya varor måste in – hela tiden. Kunderna ska kunna hitta det som de behöver.
– Min fru har stor talang för att organisera. Hon lägger märke till de små detaljerna som gör att varorna passar ihop på hyllorna, säger Michel stolt.
Allt som oftast kommer de vuxna barnen förbi efter jobbet. Då hjälper de till en stund i butiken. Nyår firas alltid tillsammans och en lika viktig familjetradition är den årliga inventeringen.
– Då är vi alla här. Det känns nästan som att vi har ett familjeföretag.
Läs mer om Kortedala Torg och dess verksamheter på hemsidan.
Kontakten med kunderna är allra viktigast för Mikael. Inte minst för att det är bästa sättet att få reda på vad de egentligen tycker om butiken.
– Som ICA-handlare väljer man själv hur tiden ska fördelas. Mitt mål är att alla kunder ska få vad de behöver när de behöver det. Därför vill jag träffa dem så ofta som möjligt.
Ett trevligt inslag i butiken är onsdagar, den så kallade Seniordagen, som ger fem procents rabatt till alla 65-plussare.
– Vi bjuder på kaffe och kaka och det är alltid en lika skön stämning. Butiken förvandlas till en trevlig och väldigt uppskattad träffpunkt.
I delikatessdisken och ovanför hyllorna hänger stora svartvita foton på alla som jobbar i butiken.
– Jag vill att vi ska uppfattas som en personlig butik med suverän service. Då ingår det att kunderna vet vilka vi är. Det har visat sig vara en våra främsta konkurrensfaktorer vilket våra kära kunder ständigt om vittnar om. Vi är själva vår främsta resurs.
Redan som 26-åring hade Mikael sin första ICA-butik. Men när han får frågan om vad som har förändrats sedan dess, säger han:
– Med undantag av att sortimentet blivit både bredare och djupare, samtidigt som hållbarhetstänket mer och mer präglar butiken, så egentligen ingenting. Det är fortfarande kontakten med kunderna som ger konkurrenskraften. Tillsammans med kvalitet och ett alltigenom prisvärt utbud. Naturligtvis.
Bijan är ett välbekant ansikte för de flesta som bor vid Dr Fries Torg. Innan han tog över Guldblomman 2016 ägde han godisbutiken som ligger bredvid i 20 år. ”Det bor så många fina människor här, de känns nästan som min familj.”
Bijan kom till Sverige från Iran 1984. Redan efter ett halvår öppnade han en pizzeria i Kalmar. Sedan hade han i tur och ordning en restaurang i Nybro, en ICA-butik i Partille och flera tobaks- och godisbutiker i Göteborg. Som den på Dr Fries Torg.
– Jag visste att jag skulle bo länge i Sverige så därför försökte jag anpassa mig till livet här. Genom att lära mig ett nytt språk och en helt ny kultur har jag blivit mer mångsidig än tidigare. Jag är väldigt nöjd med att vara här.
Det var efter försäljningen av godisbutiken på torget som han såg chansen att få jobba med blommor – som han alltid har älskat. Och som nästan alla människor tycker om.
– Att sälja blommor är att sälja glädje. Själv är jag faktiskt kär i blommor. Jag har alltid haft blommor i vaser hemma.
Innan Bijan tog över Guldblomman åkte han tillbaka till Iran och gick floristutbildningen där. I Iran ska buketterna vara praktfulla och konstnärliga.
– Jag fick lära mig att göra riktigt ”fancy” buketter. Men här i Sverige är man lite mer försiktig. Så det måste jag anpassa mig till.
Har du någon favoritblomma?
– Orkidéer! De är de vackraste och finaste blommor som finns, svarar han.
Om man vattnar dem rätt vill säga. Därför får ingen annan än Bijan själv ta hand om de färgsprakande orkidéerna i Guldblommans skyltfönster. När de byter ägare skickar han med flera goda skötselråd på vägen.
Ann har alltid älskat att ha böcker omkring sig. Och så älskar hon Göteborg. Varje vardag pendlar hon mellan Vänersborg och biblioteket på Guldheden. Om hon inte sitter på kontoret kan du hitta henne ute bland hyllorna med en skruvmejsel i högsta hugg.
Som bibliotekschef gör Ann allt. Från att planera verksamheten till att skruva fast hyllplan som lossnat.
– Det är en otrolig variation på mina arbetsuppgifter och det passar mig jättebra. Framför allt är det roligt att träffa alla människor som kommer hit, säger hon.
Biblioteket har alltid varit som ett andra hem för Ann. Under uppväxten i Trollhättan gick hon till skolbiblioteket så ofta hon kunde. Hemma hos föräldrarna fanns det också mycket böcker. Framför allt minns hon hyllorna med de gröna uppslagsverken.
– Ville man veta något på den tiden slog man upp det och så var det så som det stod. Idag googlar man istället men vet inte vad som är sant eller falskt av det man läser.
Innan hon började pendla till Dr Fries Torg sommaren 2016 var hon chef för barn- och ungdomsavdelningen på Trollhättans bibliotek. Här på det lilla biblioteket i Guldheden känns allting mer personligt.
– Många har kommit hit regelbundet sedan de var små. De älskar det här huset.
Och det är viktigt att alla trivs. Både personalen och de som vill låna böcker, läsa dagstidningen, plugga eller vara med på sagostund.
– Jag är mycket för att lokalerna ska vara inbjudande med bekväma möbler, växter, lampor och snygga skyltar. Jag får ofta höra att det har blivit så fint och trevligt här.
Allianskyrkans second hand-butik i Hjällbo är en plats för världens alla språk. En helt vanlig dag kan anställda från inte mindre än 20 olika länder vara där samtidigt. Och räkna med att du kan hitta allt mellan himmel och jord på hyllorna.
Det var efter att ha passerat den tomma lokalen i Hjällbo som Fouad fick idén. Varför inte starta en verksamhet som kan göra skillnad i stadsdelen? Nu drygt sex år senare är hans second hand-butik känd långt utanför Hjällbo.
Varje dag ringer det folk som vill komma och jobba i butiken.
– Vi har haft cirka tusen personer som har passerat verksamheten sedan vi startade. Många har inte kunnat prata svenska när de börjat. Men kan det idag. Och flertalet har gått vidare till andra arbeten, säger han stolt.
Att hjälpa andra människor betyder allt för Fouad. När han kom till Sverige från Syrien 1980 läste han till både pastor och samtalsterapeut. I nästan 20 år har han varit pastor på Allianskyrkans församling i Hjällbo.
– Människor behöver någon som lyssnar på dem. Varje dag som butiken har öppet kommer det många äldre till vårt café. Det gör mig så glad. Vår lokal har blivit en mötesplats på flera sätt.
I butiken finns allt man kan tänka sig. Och lite till. Som kläder, möbler, porslin, leksaker, böcker och tavlor. Mer än hälften av kunderna kommer från andra stadsdelar.
– De kommer hit och letar efter allt möjligt. Bland annat på vår elektronikavdelning. Vi kallar den för Hjällbo-giganten, säger Fouad och skrattar.
Allt överskott från försäljningen går till välgörenhet.
– Ofta går hela dagskassan till ett särskilt ändamål. Då annonserar vi om det. Så att alla som kommer hit för att handla vet vad de är med och bidrar till.
Läs mer om Hjällbo Centrum och dess verksamheter på hemsidan.
De har följt varandra i spåren under drygt 15 år och tycker lika om det mesta. Inte för inte kallas Tina och Carina för Bill och Bull. Nu äger de Högsbomagasinet tillsammans och vill att alla kunder som kommer in i butiken ska känna sig välkomna och trygga.
Det började med att båda satt i styrelsen för Beda, en stödförening för utsatta kvinnor. Sedan dess är Tina och Carina oskiljaktiga vänner som gör mycket tillsammans.
– Vi har flyttat till samma trappuppgång, vi utbildade oss till ekonomer samtidigt och nu har vi en klädbutik ihop, säger Carina och skrattar.
Ett tag pratade de om att starta ett café. Men samtidigt spanade de på Högsbomagasinet som är en av de äldsta butikerna på Axel Dahlströms Torg. Så när den förra ägaren ville dra sig tillbaka var de inte sena att ta chansen.
– Det kändes väldigt bra att ta över en etablerad verksamhet. Vi har tagit in presentartiklar och några nya klädmärken, men mycket annat är sig likt. Tanken är att kunderna ska känna igen sig, många är stamkunder som har handlat här i många år, berättar Tina.
Butiken vänder sig till kvinnor från 35 år och uppåt.
– Att få ha den här butiken tillsammans är som en dröm för oss.
Viktigast av allt är att alla som kommer in till Tina och Carina känner sig välkomna och trygga.
– Vi känner samma sociala engagemang som under tiden med Beda. Även om det sker på en annan nivå nu. Vi vill hjälpa till att lyfta kunderna. Att få dem känna sig fina.
Läs mer om Axel Dahlströms Torg och dess verksamheter på hemsidan.
Att sitta i kassan och se familjer lägga upp varor till en hel middag fyller Alma med glädje. ”Allt i butiken bygger på att vi ska hitta klippvaror med hög kvalitet. Jag vill att våra kunder ska kunna äta bra mat trots att de inte har så mycket pengar.”
Åtta år gammal flydde Alma och hennes familj från kriget i Jugoslavien. Idag är hon butikschef för ICA Supermarket i Hjällbo.
– Jag vill vara en förebild för unga människor med samma invandrarbakgrund som jag. Om jag har lyckats kan de också göra det, säger hon.
Almas resa inom ICA började redan i åttan när hon praoade i en butik i Gunnilse. Handlaren tyckte att hon var så duktig att han erbjöd henne extrajobb. Okej, sa föräldrarna, så länge det inte gick ut över studierna.
– Efter gymnasiet ville de att jag skulle satsa på en utbildning. Så jag läste till sjuksköterska. Men jag mådde inte bra av att se sjuka människor. Jag trivs allra bäst när jag får sitta i kassan och träffa kunder.
Ibland händer det att hon har användning för sin sjuksköterskeutbildning. Med examen i ekonomi, marknadsföring och butikschefsprogrammet har hon steg för steg närmat sig sin dröm. Den 1 mars 2017 fick hon nyckeln till sin helt egna matbutik. Med varor från hela världen.
– Vi tar in allt vi kan av starka varumärken från våra kunders hemländer. Jag brinner för att de ska kunna äta sådant som de är vana vid och att det ska vara billigt. De som handlar här är så varma och tacksamma människor.
Läs mer om Hjällbo Centrum och dess verksamheter på hemsidan.
Hos Sillar kan du ladda ditt Västtrafikkort, lämna in din tipskupong eller skicka pengar till utlandet. Varje dag tar han också emot nära 300 paket som ska loggas in och lämnas ut. ”Det är ett stort ansvar att ha en sådan här butik. Men jag är väldigt aktiv av mig och tycker om att ha mycket att göra.”
Egentligen älskar Sillar att sova på morgonen. Men sedan han tog över butiken på Brunnsbotorget är han tidigt uppe. Halv nio drar han upp jalusin till butiken. Redan från början är det högt tempo.
– Jag trodde inte att det skulle vara så mycket att göra. Men det är roligt med den personliga kontakten med kunderna. Många kommer hit och hämtar sina paket. Jag känner dem väl, säger Sillar.
Vid flera tillfällen har butiken vunnit på andelsspel. Något som Sillar är stolt över.
– Jag har kunder från Frölunda och Bergsjön som åker hit bara för att spela.
Innan han blev butiksägare stod Sillar med båda fötterna i restaurangbranschen. Under flera år drev han krog både i Göteborg och Vänersborg. Samtidigt! Men pendlandet blev för mycket, till och med för Sillar.
Eftersom han bodde – och fortfarande bor – på Brunnsbotorget var han ibland inne i spelbutiken.
– Varje gång tänkte jag att om ägaren någon gång skulle sälja butiken så var det jag som skulle ta över. Och så blev det.
– I början var det mycket att lära sig. Men nu fungerar allt bra.
Läs mer om Brunnsbotorget och dess verksamheter på hemsidan.
Klockan ett varje natt ringer väckarklockan och en halvtimme senare är Pirjo på plats vid bakbordet. I dag kommer kunderna ända från Trelleborg för att handla hennes glutenfria bröd, kakor, bullar, tårtor och bakelser.
Men det kunde lika gärna ha blivit ett café med datorer istället för bageri.
– Ja, det är en historia för sig. Jag ville så gärna ha något eget och började skissa på ett cybercafé. Men så kom jag på att jag inte kunde något om datorer, säger Pirjo och skrattar åt minnet.
Nu har det gått tio år sedan hon tog över lokalen på Axel Dahlströms Torg och började baka glutenfritt. Tidigt på morgonen, när många av oss fortfarande sover, sprider sig doften av nybakat bröd ut över torget. Strax innan öppningsdags fyller hon glasmontern med gräddiga mockabakelser, bullar med fyllningar och småkakor av olika sorter.
– Jag är själv glutenintolerant så jag vet hur det är. Jag vill också kunna njuta av en god kaka till kaffet.
Bageriet är välkänt i stan. Hon har haft Håkan Hellström på frukost och många av kunderna kommer långväga ifrån. Varje vecka levererar hon också limpor, hamburgerbröd och pizzabottnar till restauranger både i och utanför Göteborg.
Att baka med glutenfritt mjöl är lite av en konst. Men som med allt annat ger övning färdighet. Idag vet Pirjo hur hon ska få en snäll och följsam deg. Även om det regnar ute.
– Imman på fönstren gör att det blir fuktigare inomhus och då reagerar degen på ett annat sätt än vid torrt väder. Tänk innan jag kom på det!
Pirjo är från Finland och kom till Sverige med sina föräldrar bara åtta månader gammal. Under uppväxten följde hon med till olika platser i landet där de kunde få jobb. I många år testade hon själv på olika yrken. Men idag kan hon inte tänka sig ett annat liv än just här. I det egna bageriet på Axel Dahlströms Torg.
Läs mer om Axel Dahlströms Torg och dess verksamheter på hemsidan.
Högst två timmar om dagen sitter Veronica på kontoret. Resten av tiden är hon ute i butiken. ”Jag gör precis samma saker som mina 25 anställda. Plockar varor och hjälper kunderna. Variationen är det roligaste med det här jobbet.”
Första gången Veronica jobbade i matbutik var hon bara 14 år och gick på högstadiet. När det blev dags för gymnasiet kändes hotell- och restaurangprogrammet som ett naturligt val. Men så insåg hon: Det var inte laga mat hon skulle göra. Utan att sälja den.
Så efter studenten blev det livsmedelshandeln igen.
– Det här är vad jag vill syssla med. Men jag har haft jättestor nytta av det som jag lärde mig på gymnasiet. Jag kan tipsa våra kunder om olika råvaror och vilka kryddor som passar till vad. Jag har ju ändå mycket kunskap om mat.
Nu har hon varit butikschef på Coop vid Wieselgrensplatsen i knappt ett år. Bäst trivs hon ute på golvet och vill vara mer kollega än chef för sina anställda.
I perioder blir det mycket fotbollssnack med killarna.
– Jag har alltid varit sportintresserad.
Själv har hon spelat biljard på proffsnivå och vann SM som 17-åring.
– Men sedan 2005 när jag blev jag butikschef för första gången har jag inte haft tid att fortsätta spela.
Men tävlingstakterna sitter fortfarande i.
– Jag tävlar om allt. Från att tömma en varupall snabbast till att bli månadens bästa Coop-butik. Men jag ställer bara upp i sådant som jag vet att jag kan vinna, skrattar hon.
Läs mer om Wieselgrensplatsen och dess verksamheter på hemsidan.
När apoteksmonopolet avskaffades tvekade Harald inte en sekund. Klart han skulle starta eget. Och snabbt gick det när alla avtal väl var undertecknade. På bara två dygn byggdes hans gamla arbetsplats om till ett dubbelt så stort apotek.
– Allt gick i en rasande fart. När vi öppnade på måndagsmorgonen kände kunderna inte igen sig. Jag riktigt såg hur de tappade hakan. De undrade om de hade kommit rätt, minns Harald med glädje.
Nu har det gått sju år sedan han gick ifrån att vara anställd apotekare till ägare av Apoteksgruppen i Kärra. Under åren är det mycket som har förändrats. Som öppettiderna.
– Förut var apoteket stängt på lördagar och tänk, hela sommaren! Det är tvärtemot vad vi har nu.
Redan klockan nio på morgonen låser han upp dörren. Då kan de som har besökt vårdcentralen i ottan hämta ut recept på vägen hem.
– Våra kunder uppskattar hur vi tar hand om dem. Vi vill skapa en kundupplevelse utöver den vanliga. Vara till för dem till hundra procent.
Harald är uppvuxen i norra Tyskland. I ett område som var svenskt under 1700-talet.
– Men jag tror inte att jag har svenska rötter. Fast man vet ju aldrig …
Hans fru däremot, är svensk. Ibland hjälper hon till på apoteket.
– Hon ger mig mycket uppmuntran. Jag har ett fantastiskt team omkring mig. Många av kunderna känner jag också från tiden innan jag tog över verksamheten. Det har varit en rolig resa, de här sju åren!
Den 24 augusti 1968 gjorde Kjell sin allra första arbetsdag på Doktor Fries Torg. Sedan några år är han tillbaka på platsen där allt började, nu som ägare. ”Det var här jag startade min karriär i livsmedelsbranschen och det är här jag kommer avsluta den”, säger han.
Vissa av kunderna dyker upp någon gång i veckan. Andra flera gånger om dagen. Oavsett gillar Kjell när kunderna ”kommer in och snackar lite grann”, som han själv uttrycker det.
− Butiken är något av en social inrättning här på torget. I området bor många ”goa” människor som gärna pratar bort en stund när de är här och handlar, säger han.
I stora drag har Kjell tillbringat hela sitt yrkesliv i livsmedelsbranschen. Han har jobbat i charkbutik, fileat fisk i fiskhamnen och haft affär i Borås. I samband med att butiken på Doktor Fries Torg byggdes om 2010 återvände han hit.
− Nu är jag här ganska mycket. Jag jobbar upp mot 12-15 timmar per dag.
Ändå har han inte tröttnat. Kjell säger att den dagen han går i pension är det i stället mycket han kommer att sakna från arbetslivet. Inte minst den sammanhållning som finns bland näringsidkarna på torget. När det är dags för aktiviteter är det alltid stor uppslutning.
− Vi är med och arrangerar loppis och har grantändning varje år inför advent. De som bor i området kommer alltid, oavsett om det regnar småspik och istappar, säger Kjell.
När Sadet började på Hårtrollet hände det ofta att hon körde fel på väg till jobbet. Både Guldheden och Dr Fries Torg var för henne outforskade platser på Göteborgskartan och hon kände ingen i närområdet. I dag, snart tio år senare, är salongen hennes andra hem.
Inte en sekund har Sadet ångrat att hon tog chansen och sökte sig till Hårtrollet. Även om det var ett stort steg att lämna den fasta anställningen i svägerskans salong i Majorna.
− Jag såg en annons och sökte mig hit. Det är det bästa jag har gjort, säger hon.
Även svägerskan – en av flera släktingar på makens sida som jobbar som frisör – uppmuntrade henne att testa sina egna vingar för att så småningom bli ”sin egen”.
− Sedan i början av förra året är det jag som äger salongen. Jag trivs så bra här. Och tycker så mycket om mina kollegor, säger hon och nickar mot fotvårdsterapeuten Dagny, som också har sin verksamhet i salongen.
− Ibland åker jag till och med tidigare till jobbet bara för att hinna ta en fika med Dagny, säger Sadet.
De flesta som Sadet klipper bor i området. De äldre kommer på förmiddagen, studenterna på eftermiddagen. Hon säger att mötet med de olika kunderna gör henne ödmjuk inför livet.
− Man kommer nära sina kunder och blir lite som familj. Jag lyssnar, tröstar och ger en kram ibland. De delar med sig av sina liv och jag lär mig så mycket av dem.
Afram hade länge klippt hår i centrala Göteborg. I åtta år hade han haft egen salong i Johanneberg. Därför var det många som blev förvånade när han plötsligt öppnade filial i Hjällbo Centrum.
– Det började med att den tidigare ägaren vann 4,6 miljoner på måltipset och flyttade till Stockholm. Det var 2012.
Kanske låter det omvänt att öppna en salong i Hjällbo när man har en i Johanneberg, men för Afram var det helt logiskt.
– Jag bor själv i området sedan 1999 och har massor med vänner och släktingar här. Många av dem åkte redan hela vägen till min salong i stan. Jag var säker på att få gott om kunder om jag öppnade här också.
Idag delar han sin tid mellan de två salongerna. Afram har också fyra anställda som han själv lärt upp.
– Ibland kommer mina Johannebergskunder hit till Hjällbo, när det är fullbokat i centrum.
Utbudet av frisörer är egentligen ganska stort i Angered, det lönar sig ofta att pruta. Men Afram kör sin egen linje.
– Jag driver min salong som om den låg inne i stan. Alla är välkomna. Men hos mig är det fast pris som gäller. Finns det inte tid, så blir du erbjuden en annan dag. Vi klämmer inte in kunder, alla ska ha rätt till den klipptid de betalar för.
Han har precis flyttat tvärs över kvarteret till en större lokal, med plats för tre stolar och ett rum för skönhetsbehandlingar.
Läs mer om Hjällbo Centrum och dess verksamheter på hemsidan.
I över 20 år drev Edwar eget kafé mitt i Bagdad, hans specialitet var praktfulla bröllopstårtor. När han kom till Sverige försörjde han sig först som asfaltsläggare på NCC. Men varje gång han gick in på ett kafé blev han påmind om sitt egentliga yrke.
– En dag när jag var jag inne på ett café i mina vägarbetarkläder, fick jag syn på en bröllopstårta. Jag pekade: ”Sådana har jag också bakat, i mitt hemland.” Då kom alla minnena.
En tid senare fick Edwar veta att hans närmaste fik, Café la vida vid Hjällbo Centrum, var till salu. Han kontaktade ägaren och fick köpa verksamheten. Sedan tog han tjänstledigt i ett år från NCC för att pröva sin dröm. Det var sex år sedan.
Idag säljer han kaffe och espresso, kakor, glass och baguetter som på vilket kafé som helst. Men på höga hyllor kring taket står också ett dussin pampiga vita tårtställningar, från tre till fem plan, var och en med sin egna form och sirliga kristyrdekor. Alla i hans egen design.
– De första två åren hade jag fullt upp med att få allt att rulla. Men nu gör jag bröllopstårtor igen.
Läs mer om Hjällbo Centrum och dess verksamheter på hemsidan.
På en lite tvärgata intill torget finns ett skyltfönster där ovanligt många förbipasserande vänder på huvudet, höjer en hand och hälsar. Kortedalas medicinska fotvårdsklinik står det på rutan. Eva, heter hon som finns där inne.
– Ser de att jag jobbar med någon brukar de bara vinka, säger hon. Men sitter det ingen i stolen är det många som kommer in bara för att prata. Det är den stora fördelen med det här läget.
När hon började för tio år sedan fick Eva rådet att nischa sig. Men det ville hon inte. Och det är hon glad för idag.
– Det är ju mixen av människor och fötter som är tjusningen med detta. Ena timmen har jag en fotbollskille, nästa timme en diabetesfot från vårdcentralen. Någon som bokar en behandling är ledsen, någon annan har just blivit mormor.
Det var en av de sakerna som lockade Eva till yrket.
– Egentligen ville jag bli kurator. Men så fick jag nageltrång. Och när jag satt där hos fotvårdaren märkte jag att hon hade precis de där samtalen som jag ville ha. Det var då jag bestämde mig för att också utbilda mig och skaffa klinik.
Hon hoppas kunna erbjuda medicinsk fotvård med det lilla extra.
– Det har inte alltid bara med fötter att göra. Det kan vara att någon lyssnar också. Jag försöker trösta, pusha och entusiasmera. Folk kan anförtro mig med ganska allvarliga saker.
Har du tystnadsplikt också?
– Det är det viktigaste av alltihop. Men man får ju ha en viss fingertoppskänsla. En del behöver faktiskt bara en fotvårdsbehandling.
Läs mer om Kortedala Torg och dess verksamheter på hemsidan.
Två saker har ICA-handlaren Fredrik gjort i nästan hela sitt liv. Jobbat på ICA och ägnat fritiden åt brottning. Förr tränade han själv, i dag tränar han andra. ”Att vara arbetsgivare är egentligen lite som att vara tränare. Både ett givande och ett tagande”, säger han.
Fredrik beskriver sig själv som ett busigt barn. Han hade svårt att sitta still och skolan var inte hans grej. Det var däremot brottningen.
− Där lärde jag mig massor med saker som jag har haft nytta av i arbetslivet. Som social kompetens och disciplin, säger Fredrik.
Han medger att han är tävlingsinriktad och att det ibland kan synas på jobbet.
− Jag kan nog vara ganska krävande, både som arbetsgivare och tränare. Men det betyder inte att alla ska eller kan vara bäst. Bara att jag vill att alla ska försöka bli bättre.
När han hösten 2016 köpte butiken på Länsmanstorget började han direkt med att storstäda och göra om. Nästa satsning är att ta in mer mat från Balkan och Mellanöstern.
− Här är mångkulturellt och det är viktigt att anpassa sortimentet. Själv är jag uppvuxen med typiskt svensk mat och ser därför till att ha personal som kan andra matkulturer och andra språk. Just nu pratar vi i butiken finska, polska, arabiska, persiska, svenska och engelska.
Läs mer om Länsmanstorget och dess verksamheter på hemsidan.
Egentligen var det Alexanders svärfars svärfar som började sälja fisk runt om i Backa. Och svärfars far var fiskare. Men det var hans egen svärfar som först ägde Fiskhuset, där han själv blev delägare. ”På våra släktmiddagar snackas det fisk, fisk och, ja, fisk”, säger han.
Som liten var Alexander ett mycket kräset barn. Enligt egen utsago åt han ”som en höna” och uppskattade inte ens korv och köttbullar på julbordet.
Ändå var det kock han ville bli.
− Mina föräldrar var vanliga arbetare och mamma tyckte inte det här med att bli kock var någon bra idé. Men redan i sexan hade jag bestämt mig. Så småningom gick jag hotell- och restaurangprogrammet på gymnasiet, säger Alexander.
Mat var det han drömde om att jobba med. Men helst inte på restaurang. När svärfar ringde och ville ha honom som köksansvarig för Fiskhusets produktion av färdigrätter var det lätt att tacka ja.
Nu är han en av tre delägare och gillar att ”stå och slänga käft” med kunderna.
− Det är tjusningen med yrket. Folk vill handla fisk på det sättet, de vill komma hit och tjôta lite. Det ingår på något sätt. Att köpa fisk tycks vara något som fortfarande får ta tid.
Läs mer om Selma Lagerlöfs Torg och dess verksamheter på hemsidan.
Som näst äldst av sju syskon fick Anna tidig träning både i att ta ansvar och ha hand om andra. Egenskaper som kommer väl till pass som apotekschef. ”Tre av mina syskon är trillingar, det har nog förstärkt den sidan av mig. Det fanns mycket att hjälpa till med”, säger hon.
Apoteket på Selma Lagerlöfs Torg är Annas andra arbetsplats som farmaceut. Hon har jobbat här sedan 2012. Tidigare var hon anställd på ett apotek i Gamlestaden. Inte som chef, men då och då tog hon ändå på sig olika former av chefsansvar.
− När min dåvarande chefs man blev sjuk, var det naturligt för mig att gå in och fylla hennes skor. Jag upptäckte att den rollen passade mig, att jag tyckte att det var roligt.
När hon sedan – på sin gamla chefs rekommendationer – fick chansen att gå ett talangprogram för nya ledare tog hon chansen. Parallellt började hon sitt nuvarande arbete.
Här gör hon sitt bästa för att alla, kunder likväl som anställda, ska trivas.
− Jag tycker om att småprata och göra kunderna glada. För många äldre är besöket här det enda samtal de har på hela dagen. Då känns det bra att få fråga hur de mår och har det.
Anna säger att det mest tillfredsställande med jobbet är att få hjälpa till.
− Att hjälpa någon är alltid så givande tillbaka. När kunderna blir glada, blir jag glad.
Läs mer om Selma Lagerlöfs Torg och dess verksamheter på hemsidan.
På sätt och vis var det kärleken som förde Maria till klock- och smyckesbranschen. Butiken hon driver har hon tagit över efter svärföräldrarna Monica och Matti Jaako. ”Det var de som satte namnet MJ Guld, men det passar ju fortfarande lika bra”, säger Maria.
MJ Guld är en av de äldsta butikerna på torget. Många kunder tittar in för ett snabbt batteribyte eller för att lämna in sitt gamla ur på reparation till butikens urmakare. Men även doppresenterna i skylten säljer Maria mycket av, liksom barnklockor och enklare bijouterier.
Dessutom har hon något man inte alltid hittar i samma butik som man köper förlovningsringar – nästan en hel vägg med varor som doftar.
− Vi har två hyllor med doftljus eftersom många kunder gillar dem. Jämfört med de stora kedjorna har vi lättare att anpassa oss efter vad kunderna här vill ha, säger Maria.
Rollen som försäljare sitter i ryggmärgen. Klock- och smyckesbranschen var förvisso ny för Maria när hon träffade sin man. Men själva kundmötet har funnits med i alla jobb hon haft, även om det tidigare handlade om att sälja allt från korv med bröd till kaffe med dopp.
− När jag var ung arbetade jag i pappas grill och sedan gick jag restaurangskola. Så på ett sätt har jag alltid varit försäljare. Eller, jag ser det nog mer som att jag alltid har jobbat med människor. Och här i butiken är vi rätt personliga med kunderna, det är så jag vill ha det.
Läs mer om Selma Lagerlöfs Torg och dess verksamheter på hemsidan.
Hisingens snabbservice är ett ovanligt ljust och välordnat nyckel- och skomakeri. Men det är först när Jack lyfter fram en tygpåse från en hylla under disken som det framgår vad som verkligen utmärker det här stället.
Jack har alltid gillat hantverk och företagande. Så när det blev en klackbar ledig på Willys på Vårväderstorget, slog han till direkt.
– I början gjorde jag bara lätta saker, klackningar och så, säger Jack. Jag har lärt mig mer efter hand.
Under 28 år har han varit en pålitlig och trogen handlare vid torget och sett generationer av kunder komma och gå. Först nu i vår har han flyttat till en egen, större lokal, tvärs över torget.
– Två tredjedelar av kunderna är härifrån. Resten är sådana som flyttat men ändå kommer hit. Eller sådana som hört ryktet.
Folk har nämligen märkt att Jack numera klarar av att göra mycket mer än att klacka om pumps.
Han böjer sig ner och plockar fram en tygpåse under disken. Varsamt tar han fram ett par herrskor i klassiskt snitt och ställer dem på kassan. De är sprillans nya och ser ut att komma från en exklusiv affär.
Du har väl inte sytt dem själv?
– Från scratch. Designat, tillverkat. Allt.
Jack är inte den som skryter. Men när han vänder skorna i sin hand för att visa sömmarna, passningarna och de handstansade hålmönstren, kan inget hindra hans stolthet från att lysa igenom.
Men … hur lärde du dig det?
– När jag tog mitt mästarbrev i skomakeri, visade det sig att läraren också höll kurser i nytillverkning.
Han pekar på en hög vägghylla.
– De som står där är mitt mästarprov. Dem ska jag aldrig röra. Sedan har jag ett par hemma, som min son använder. Och så de här.
Han lyfter upp en fot och pekar på skorna han har på sig.
Och de här nya då?
– Dem ska jag ta med mig och visa på ett skomakarkonvent. Sedan ska jag använda dem.
Läs mer om Vårväderstorget och dess verksamheter på hemsidan.
I vår firar Mitt Kök elva år vid Kortedala Torg. Kliver du in genom dörren vid lunchtid blir du personligen välkomnad av Omar. Då ska du veta att han också ägnat förmiddagen åt att själv laga dagens två husmansrätter.
– Responsen från gästerna är det allra bästa, säger han. Du vet, jag är inte uppväxt med den maten. Så när de säger ”det påminner om min mammas” då känns det bra.
I Kortedala vet alla vem han är, restaurangen är en naturlig, lokal samlingsplats. Men den drar också gäster från hela stan.
Omar och hans bror var bara 22 och 19 när allt började. Egentligen var de bara på besök och gick ner till torget för att äta.
– Allt som fanns här var en kinakrog. Jag såg en tom lokal, och det var bara en sådan spontan grej: Här skulle det vara bra att starta en restaurang.
Men GöteborgsLokaler hade ett krav. Restaurangen måste erbjuda dagens lunch.
– Det kan inte vara så svårt, tänkte jag.
I verkligheten blev det mycket kämpigare. Hela första året jobbade bröderna tretton fjorton timmar. Varje dag. Omar ler åt minnet.
– Den enda dagen vi var lediga det var när de skulle renovera fläkten.
Vändningen kom när de tog in en rutinerad kökschef.
– Det var så jag lärde mig husmanskostens grunder, hur man lagar allt från råvaror. Nu köper vi 2-300 kilo färska lingon när det är säsong.
När kökschefen slutade efter fem år tog Omar själv över i köket.
– Finliret har jag själv läst mig till. De här kända kockarna, jag kan deras kokböcker utan och innan.
Omars stoltaste ögonblick var när två äldre herrar sa att hans kålpudding var lika bra som på Mannerströms Kometen inne i stan.
– Det var sådana där gubbar som visste vad de pratade om.
Läs mer om Kortedala Torg och dess verksamheter på hemsidan.
Livet vände för Sylë en natt när han rattade nattbussen. Klockan var tre och på hållplatsen väntade några berusade ungdomar. ”Det var då jag insåg att jag inte längre ville vara den som körde bussen de väntade på. Jag ville vara den som gav dem möjligheten att själva ta körkort.”
Ungdomarna fick Sylë att minnas när han själv var 18 år. Då var han asylsökande och hade inte rätt att övningsköra som sina jämnåriga.
– Det första jag gjorde när jag fick mitt uppehållstillstånd var att ta körkort. Det ger dig självkänsla, det ger dig självkännedom, du blir mycket starkare. Du får lättare jobb. Det öppnar dörrar.
I sitt hemland hade han påbörjat en läkarutbildning. Någonstans i botten hade han en önskan om att hjälpa människor. Sylë började arbeta som trafiklärare 2001. Tre år senare tog han över trafikskolan vid Vårväderstorget.
13 år senare är hans körskola ett välkänt inslag vid torget. Idag är de fem till sex lärare som undervisar i bil- och mc-körning. Och Sylë brinner fortfarande för sin uppgift.
Många undrar var han får sin energi ifrån. Han brukar svara att den fylls på när han ser sina elever växa. Dessutom när han en vision om att utveckla stadsdelen.
– Genom att skapa tänkande förare skapar vi också tänkande människor. Kan du planera en körning blir du bättre på att planera dit liv också. Har du ett mål att ta körkort, då kan du sätta upp nya mål sedan. Får du ordning på din körning får du lite mer ordning på allt i livet.
Läs mer om Vårväderstorget och dess verksamheter på hemsidan.
Som tonåring hade Anna-Karin absolut inga planer på att gå i sin pappas fotspår och bli florist. I dag, några decennier senare, är det ändå bland allsköns färgprakt på Tuve Torg du hittar henne. Hon som bara skulle jobba lite extra i pappas lager.
Anna-Karin konstaterar att jobbet som florist ger henne en stor dos av livet. Det är krukväxter och buketter till vardag och fest. Blomsterbinderier till högtider och begravningar. Dagliga möten med människor i glädje och sorg.
− Det är nära till både skratt och tårar här i butiken. Jag blir ofta berörd, säger Anna-Karin.
Extra känslosamt blir det förstås om det är kunder hon känt länge – en grupp som vid det här laget blivit ganska stor. Hon har haft butiken i snart 20 år och är oftast på plats.
− Som florist arbetar jag när ”alla andra” är lediga och fingrarna blir trasiga av alla binderier. Ändå älskar jag det. Jag får så mycket tillbaka av kunderna. Det gör det värt allt.
Hon minns fortfarande den upplevelse som fick henne att omvärdera sina framtidsplaner.
Det var när en ung, ganska motvillig Anna-Karin blev ombedd att rycka in i pappans butik.
− Jag som alltid varit blyg och hatade att hålla föredrag i skolan ville först inte alls ta hand om kunderna. Men när tanterna i butiken fick ut mig på golvet var det en sån kick. Människor lyssnade på mig och var intresserade av vad jag hade att säga.
När Sven började drömma om frisöryrket hade han ingen aning om att han egentligen gick i sina biologiska föräldrars fotspår. Den vetskapen fick han inte förrän i vuxen ålder. ”Det var då jag tog kontakt med min biologiska pappa”, säger han.
Kompisarnas hår klippte Sven redan som 15-åring. Han fantiserade om att bli frisör. Eller trädgårdsarkitekt.
− Ändå valde jag ekonomisk på gymnasiet. Först efter lumpen sökte jag plats som lärling och tog gesällbrev som damfrisör, säger Sven.
I samma period av livet fick han kontakt med sin biologiska pappa. Och insåg att de hade något mer gemensamt än gener.
− Det visade sig att han är frisör, märkligt nog. Även min biologiska mor var det. Det mesta i livet har jag fått från mina adoptivföräldrar, men det kreativa verkar vara från mina biologiska föräldrar.
Efter några år av damklippningar på en trendig, stor salong i centrala stan hamnade han i Gamlestaden. På en herrsalong i betydligt mindre format.
Där insåg Sven att han inte ville välja det ena eller det andra, utan få lite av varje. Han vill ha trendklippningar och kunder av båda könen OCH stammisar och lokalkänsla.
− Det får jag här på torget, säger han.
Han har ägt salongen i drygt två decennier. För fem år sedan tog han in en delägare.
− Vår ambition är att vara bästa frisören på Hisingen. Jag vill visa att man inte behöver åka in till stan och betala 500 kronor mer för att få det allra bästa.
Läs mer om Brunnsbotorget och dess verksamheter på hemsidan.
Annis kan se direkt om en kund varit i butiken innan. Är det första gången brukar de alltid bli stående innanför dörren och bara se sig om. ”Det kan vara ganska överväldigande om man inte varit här förut.”
Längs varenda vägg här inne ligger nystan, prydligt staplade i hyllor, från golv till tak. Butiken Hannas garn är inte så stor till ytan, men den har landets största garnsortiment.
– Mina leverantörer påstår till och med att butiken har det största sortimentet i Europa. OM det nu är sant, så tycker jag det är lite festligt att den ligger vid lilla Axel Dahlströms Torg.
Annis utvecklade sin passion för stickning redan som tioåring, när hon låg på sjukhus med brutet ben. Hon var ett ganska vilt barn, men stickningen gjorde henne lugn. Sedan dess har hon stickat varje dag. Det var ingen slump att hon sökte sig just till en garnaffär när hon behövde extrajobb bredvid studierna. Butiken här vid torget har hon drivit i 27 år.
– En företagsekonom hade aldrig låtit mig ha 280 olika sorters garn. Rent affärsmässigt borde jag nog ha valt ut de 50 sorter jag säljer mest av. Men själv har jag svårt att tänka så. För då hade jag själv tyckt att jag drev en tråkig butik.
Det Annis gillar med garn är själva möjligheterna. Att det går att göra nästan vad som helst med ett garnnystan.
Genom mötet med kunderna får hon både nya idéer själv och kan sprida sina egna idéer vidare till andra. Själv prövar hon sig ständigt fram till nya mönster. Särskilt stolt har hon blivit när hennes leverantörer frågat om de fått omvandla hennes alster till stickmönster. Flera av dem har blivit riktiga storsäljare. Det allra kändaste är den klassiska jordgubbsmössan.
– Det är många som blir förvånade när de hör att det är jag som är mamma till den.
Ingen skulle kunna gissa det, men Annis fyller 71 i år.
– Still going strong, säger hon. Men den dagen jag måste lägga av, då hoppas jag att det finns yngre krafter som vill ta över.
Garn kommer hon ändå aldrig att sluta med.
– Jag har sagt till min dotter att om jag blir dement och hamnar någonstans, se till att jag alltid har garnnystan omkring mig. Även om jag bara sitter och drar i dem.
Läs mer om Axel Dahlströms Torg och dess verksamheter på hemsidan.
Det var Niklas farfar som startade den för 80 år sedan. Cykelaffären som med tiden blivit synonym med Axel Dahlströms Torg. Redan som elvaåring började Niklas hjälpa till i butiken. Idag är han vd, men oftast hittar du honom mitt på golvet bland sadlar och styren.
Fast flera gånger har Niklas varit på väg någon annanstans. Som tonåring utbildade han sig till rörmokare. Men lagom till examen inföll 90-talets byggkris, så Niklas blev kvar i affären.
2010 tröttnade han på att arbeta under sin pappa. Han ville prova sina egna vingar, och började istället sälja cyklar för en stor sportkedja. Lustigt nog var det där Niklas upptäckte styrkan i den lilla familjerörelse han lämnat.
– De stora kunde leva på de kunder de drog in för dagen, med annonser och lockpriser. Medan vi som var små var tvungna att bygga upp stamkunder, skapa förtroende, säger han.
De stora kedjorna hade också en annan inställning till kunskap.
– När de fick order att öka vinsten var det alltid lättast att dra ner på personalen. Men då försvann ju kunskapen också. Medan hos oss har de flesta jobbat med cykel i hela sitt liv.
Sedan ett par år är Niklas tillbaka på Cykelhuset, numera som delägare och vd. Men under högsäsong är han ständigt ute i butiken och säljer.
– Flera gånger i veckan kommer det in folk och säger: Jag köpte min förra cykel här och vill gärna handla här igen. Sånt får man bara när man funnits med ett tag.
Läs mer om Axel Dahlströms Torg och dess verksamheter på hemsidan.
Av torgets alla handlare, bagare och andra verksamma är Tuija den som varit här längst. Hon har både jobbat som anställd frisör och ”hyrt stol” i salongen. När förra ägaren gick i pension för snart fem år sedan kändes det som en självklar sak att ta över.
− Det var ingen större grej. Jag har ju arbetat här sedan början av 1990-talet, säger Tuija, som i dag äger Tuve Hårdesign tillsammans med en tidigare kollega.
Några av Tuijas kunder har funnits med sedan hennes allra första dagar på salongen. Andra har tillkommit. Ganska ofta klipper hon hela familjer, ja, till och med hela släkter.
− Jag har sett barn växa upp och bli stora här i salongen. Först har de kommit hit som små tillsammans med sina föräldrar, sedan på egen hand som tonåringar och till slut som vuxna.
De flesta bor i närheten, men en och annan kund åker långväga för att fixa håret hos Tuija.
− Jag har kunder från Härryda och andra kommuner runt Göteborg. Jag har till och med en från Stockholm. Hon klipper sig när hon är hemma och hälsar på sina föräldrar i Tuve.
Dessutom finns de som gärna klipper sig hos Tuija för att få en liten pratstund på finska. Själv kom hon till Sverige som åttaåring och kan snabbt växla mellan språken.
− Många i området har rötter i Finland, men det finns inte många frisörer som pratar finska.
När du går in på Apoteket Ekorren för att be om råd är chansen stor att det är Esma du träffar. Som egenvårdsrådgivare hjälper hon kunder med olika åkommor och bedömer om det är något som de kan behandla själva.
Mest är Esma ute i butiken och inte sällan blir hon tagen för sjuksköterska.
– Ja, det händer. Men nej, den utbildningen har jag inte. Min roll är att lyssna på våra kunder och bedöma om de ska vidare till läkare eller om de kan behandla själva. Då hjälper jag till att välja ut passande produkter.
Efter snart 20 år på Ekorren har Esma blivit ett välbekant ansikte för många.
– Vi har många stamkunder och när jag ser dem vet jag ofta vad de ska ha.
Esma har nästan alltid bott i Kortedala. En del av kunderna känner hon från sin egen eller barnens skoltid. Andra från tiden när hon dansade folkdans i den jugoslaviska föreningen. Kunderna kommer från många olika länder.
– Ibland blir det lite missförstånd men då gäller det att fråga flera gånger tills det blir rätt. Man får lära sig hantera kunder från olika kulturer, det är både lärorikt och givande, säger Esma.
Men att hon över huvud taget började på Ekorren var mycket av en tillfällighet. 1998 praktiserade hennes svägerska på apoteket. Hon presenterade Esma för apotekschefen som frågade om hon ville ha jobb.
– Jag hade tur som kom in den vägen. Det var inte planerat att jag skulle börja arbeta här utan det hände av en ren slump.
När nya varor kommer in är det Esma som har hand om kampanjer och skyltning.
– Jag trivs här och det roligaste är att skapa kontakt med kunderna.
Läs mer om Kortedala Torg och dess verksamheter på hemsidan.
När du köper ditt bröd på Nöjds konditori är chansen stor att det är Jonathan som har blandat degen. Han är bagaren som först drömde om att göra chokladskulpturer. Men som under utbildningen insåg att bröd passade honom bättre.
Klockan 06.00 varje arbetsdag är Jonathan på plats i bageriet på Nöjds konditori. Tidigt, tycker de flesta. Sovmorgon, tycker Jonathan.
− Jag har ju bästa arbetstiderna! En av mina kollegor börjar redan klockan halv tre.
Arbetsdagen handlar sedan om allt från Snoddas, valnötsbröd och tyskt surdegsbröd till ostbräck och källarfranska. Semlor i tusental när det är säsong.
− Som så många andra ville även jag först bli konditor och göra bröllopstårtor och annat. Men det är egentligen för pilligt för mig, säger Jonathan och fortsätter:
− Bröd är kul. Det är mer ett grovarbete.
I praktiken innebär det att han dagligen väger och skopar några hundra kilo mjöl. Ett arbete som är så fysiskt tröttande att väl hemma är det ”köpebröd” som gäller.
− Jag bakar aldrig hemma. Det orkar jag inte. Däremot lagar jag gärna mat och gillar allt som har med mathantverk att göra, berättar Jonathan och delar med sig av sina framtidsplaner:
− Jag har satt äppelträd i mormors trädgård. Tanken är att göra egen cider så småningom.
Läs mer om Brunnsbotorget och dess verksamheter på hemsidan.